Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 7 mars 2018

Mardrömmar 

Oj. Inatt har jag drömt massa obehagliga drömmar. Jag har sovit dåligt. Haft ont. Vänt och vridit. Och vid varje sovtillfälle har jag drömt om olyckor där jag kommer fram och räddar folk. Det har varit öppna sår, blod, människor utan puls. HLR. 

Vet inte om jag rör till det i drömmarna med mina skakade revben och alla avsnitt av Stockholmspolisen , Tunnelbanan och sånt jag plöjt igenom här hemma nu om dagarna hehe. 

Får mig iaf att fundera på hur man skulle bli vid en olycka. Alltså att man är först på plats och behövt hjälpa till. En del blir ju helt handlingsförlamade. En del griper in och allt man lärt sig, HLR mm bara sitter där. 

Som vänner till oss. Mannen föll ihop. Hjärtinfarkt. Frun gjorde HLR och räddade livet på honom. Ett par i vår ålder. Hon var i chock men räddade ändå livet på honom. 🙏🏻

Nu sitter jag här med kaffe. Försöker vakna till liv. Mamma och en av syrrorna kommer snart på besök. Trevligt med lite sällskap. 

Sen kommer Patric och Malva på en fika i em. 

Och ikväll David Batras show. Tjohoooo! Behöver få skratta, även om det kommer göra ont. 

En vän frågade igår om det var bättre bakom örat. Jag hade inte nämnt det på ett tag. Ha!

Om det ändå vore så väl. Nä. Jag har lika ont där fortfarande. Domningar i läppen. Tinnitusen är ihärdig 24/7. Inga förändringar. Enda skillnaden är att smärtan från revbensfrakturerna är så påtaglig så den liksom tar över på nåt vis. Den smärtan påminner mig ju varenda liten stund av min vakna tid. Kan inte röra mig eller göra nåt knappt utan att det gör ont eller hugger till. 

Ni måste vara oerhört uttråkade av att höra om min smärta. Hur ont jag har. Kan trösta er med att jag är precis lika uttråkad och less. Skillnaden mellan dig och mig är att ni bara kan strunta i att läsa. 

Jag längtar efter att vakna en morgon och inte ha ont. Längtar efter att få vakna och känna att det ska bli kul att gå upp. 

På tal om smärta och revben så fick jag idag veta att revbensfrakturer tydligen kan vara svåra att se på röntgen. Särskilt dom första dagarna. Aha. Ok. Det förklarar ju varför dom missade två frakturer då. 

Är det nån som vet vad man gör åt snedställda revben? Tänk om dom läker fel? Är det dom som knastrar i min kropp?  Uuuh! Creepy. 

Nä Malla. Ta tag i ditt liv nu. Njut av kaffet. Ta det lugnt tills medicinerna börjar verka. Sen ser du till att ha en bra dag. Umgås med familjen. Gå på Batras show. Ha kul. Sen kanske du förhoppningsvis somnar med ett leende ikväll. 

Bättre pepp än depp. Hepp hepp!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar