Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

lördag 31 mars 2018

Räkcheesecake 

Så här blev min räktårta/räkcheesecake


(Receptet finns i förra inlägget.) 

Den är så galet god. Passar både till påsk, midsommar och jul. Ja eller när som helst på året. 

Vi var på påsklunch hos svärmor. Hjälp vad jag åt. Är fortfarande mätt. Har inte kunnat äta nåt mer i em/kväll. Magen känns som om den ska spricka. Kanske den gör snart. Jag är så less på mina dåliga matvanor nu för tiden. Jag typ vräker i mig. Mat, godis, kakor. Jag som aldrig varit särskilt förtjust i kakor kan helt plötsligt gå och köpa mig ett paket mazariner. Och jag nöjer mig inte med äta en som normala människor gör. Nä två ska jag ha. Det är ju 4-pack så då har jag två till nästa dag också. Så bra. Eller inte!


Typiskt. Nu blev jag sugen på mazarin bara jag skrev om det. ( jättenormalt att ligga och googla en bild på en mazarin )

Tror jag äter en massa pga tristess. Jag är rastlös, ledsen och uppgiven. Nu förstår jag innebörden med att tröstäta.

 Men jag måste försöka ta mig ur det här frossandet. 

Så som jag kan känna mig dagarna innan mens, med 2-3 kg extra i vikt, svullen och bläää, så känner jag mig hela tiden nu. 

Kommer knappt i några byxor längre. Alla känns tighta och en del går knappt att knäppa. Sitter som korvskinn. Typiskt oskönt. 

Och inte känns det bättre när jag har beställt hur många olika par byxor som helst men inga passar. INGA! Hej hej retur!

Häromdagen gick jag igenom vår och sommarkläder. Tänkte tvätta upp och börja plocka fram lite snart. Hittade en klänning som jag älskade förra sommaren. Hade den bla på midsommarafton 


Den klänningen sitter inte lika löst nu, om man sä. Min mage putar ut som om jag vore gravid. Nä. Jag tänker inte visa en bild. Så roligt ska vi inte ha det. 

Man kan väl säga att jag tagit mindfulnessen lite föööör seriöst. Njuter lite väl mycket av stunden och allt det goda. 

Men jag ska snart ta tag i mitt liv igen. Snart. Måste bara hitta motivationen. Kanske kommer fram nu när snön börjar smälta. 

Det som göms i snö kommer fram i tö. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar