Idag har lilla Malvis varit här. Underbara lilla unge. En riktigt liten trollunge. Fullt ös hela tiden. Hon pratar, sjunger, busar, skrattar , kramas och gosar. Patric och Tilda stannade på en fika när dom skulle hämta henne.
När dom hade gått kom Emma hem med en kompis. Jag kröp ner bara för att vila kroppen lite. Ooops! Somnade och sov i 1,5 timme. Låg kvar i sängen tills Micke kom hem.
Kände mig lite låg. Vet egentligen inte varför. Gick ut och gick. Tänkte att molnen visade precis vad jag kände.
Mörkt och lite oroligt.
Kom hem och började med maten. Då dök en vän spontant förbi. Med blommor och mitt favoritgodis. Blev rörd. Blinkade bort tårarna. Har som sagt svårt att hantera att någon gör något för mig. ( Glömde ta upp just det på terapin i måndags )
Blev iallafall väldigt glad att hon kom förbi. Hon kom in en stund och vi pratade lite. Det slog mig att vi egentligen ses alldeles för sällan. Men hon och hennes man är såna vänner man liksom alltid har där. Dom finns där oavsett hur ofta eller mycket man träffas. Och när man väl ses så är det liksom som att man sågs senast igår. Det är ju det som är vänskap.
Är tacksam över att jag har vänner som orkar engagera sig i mig och göra det där lilla extra trots att jag för tillfället är en värdelös vän. Hör inte av mig. Drar mig undan. Är ganska "off" hela jag nu. Förlåt.
Nu ska jag ta mig ett värmande bad. Har känt mig frusen hela dagen. Sen lägga mig i soffan och moffa i mig godiset som min vän kom förbi med. Börjar ju mitt nya liv imorgon. He he.
Pssst. Precis som molnen kan tankar och känslor skingras snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar