En mening med allt

När jag först fick veta att op blev inställd blev jag lite lipig. Frustrerad. Kände hopplöshet. Uppgiven. Kände att allt bara går emot mig hela tiden. Jag har verkligen otur. Varför kan inte allt bara flyta på ?

Nu sitter jag med en kaffe och väntar på Landstingsbussen som jag ska åka med hem. Jag har lugnat mig. Tänker att det inte är något jag kan påverka eller göra nåt åt så bara att gilla läget. Nu får jag åka hem o vara hemma med familjen i påsk istället. 

Tänker att det oftast är en mening med allt så det var väl helt enkelt ingen bra dag för mig att opereras på. Och nu kanske revbenen hinner läka lite till. ( jag försöker tänka positivt )

Jag får snällt vänta på en ny kallelse och vara beredd på att det kan bli med kort varsel. Men det är helt ok för min del. Samordnaren måste försöka hitta en dag som passar både neurokirurgen och min läkare. Jag skulle sättas som prio. Men det där med prio tror jag inte så mycket på. Det blir när det blir helt enkelt. 

En läkare gjorde känseltester på mig igår och jag svarade väldigt dåligt på dom på vänster sida av ansiktet. Även ögat är lite "slött" och reagerar knappt. På ytterörat har jag knappt ingen känsel alls. Reagerade nästan ingenting trots en ganska vass grej dom använde vid testet. Dålig känsel i pannan, sidan av kinden ( nära örat ) och sidan av hakan. 

Man kunde känna plattans konturer väldigt väl genom huden nu och huden är väldigt spänd och irriterad. Och ju mer spänt det blir, desto mer påverkas nerver. Läkaren sa att alla mina nerver hamnar i nån otakt och är på helspänn pga av titanplattan som stör. 

Idag var det också en läkare som kände och tryckte bakom örat innan jag fick gå hem så nu har jag ont och en brännande känsla i ansiktet och bak i huvudet. Det pratades om att ändra min medicin och lägga till någon ytterligare. Men läkaren skulle ner på operation och hann inte nu men skulle kontakta mig efter påsk. 

Känns ju lite onödigt med ny medicin eftersom jag snart ska ta bort plattan. Men lika bra att göra som dom säger. 

Jaha. Då fick jag helt plötsligt fira påsk hemma. Jag som är kontrollfreak och allt plötsligt bara ändras. Ni kan ju fatta hur stressad jag känner mig nu Hahaha 

Inte deppa, bara peppa.