Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 30 april 2018

Tappa hakan 

Jag blir tokig. Kan inte sova. Tinnitus i båda öronen i kväll. Olika ljud med. Brus i det ena och mer ilande tjut i det andra. Underbart. 

Har försökt göra andningsövningar. Kroppscanning. Tänka på roliga saker. Tråkiga saker. Räknat får 

Seriöst, det där med att räkna får. Det måste ju vara ett skämt. Finns det en enda människa som verkligen har somnat till det? Det sägs att det ska ha en lugnande effekt. Inte för mig. Jag är klarvaken.  Fåren slutar ju för fan aldrig hoppa. Enormt stressande. 

Jag har legat som ett fån och sagt Mmmmm. En övning man gör om man är spänd i käkarna. Den kallas "tappa hakan". Tänderna ska inte nuddas. Man ska alltså inte bita ihop, utan slappna av

Mmmm. Mmmmm Mmmm. 

Jo men det hjälpte säkert. Not. Hela jag är spänd. 

Spänd och trött. Övertrött. Mår illa. Känner mig bakis ikväll igen. Utan att ha druckit någon alkohol. 

Vet inte hur jag ska ligga. Ingen ställning är skön för huvudet. Gör ont att luta vänster sida mot kudden. Halvsitter i sängen med gamnacke. Oskönt. 

Funderar på om jag ska gå upp o lägga mig på soffan. Se nån serie på Netflix eller Cmore. 

Magen kurrar. Börjar bli hungrig igen. Lika bra att gå upp och äta frukost snart. 

Det här är så tröttsamt. JAG VILL SOVA. 

Nu ska  jag göra ett nytt försök. Lägga i från mig mobilen. Fluffa till täcket. Puffa till kudden. Lägga mig ner på icke onda- sidan. Gosa in fötterna under täcket. Dom får absolut inte sticka ut. Krypa ihop i fosterställning. Blunda kan ju vara en fördel. 

God natt. Eller God morgon. För somnar jag inte nu så går jag upp. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar