Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 26 april 2018

Jag väljer alltid livet

Idag har det varit en både bra och dålig dag. 

Haft ont...precis som alla andra dagar =dåligt 

Har tagit bort stripesen vid såret/ärret. Stygnen är sydda inifrån och försvinner av sig självt. Kunde tvätta håret ordentligt. Magiskt. = bra

Har fått många meddelande idag om att mitt tidigare blogginlägg var starkt och bra skrivet =bra,rörande och roligt. 

Har fått en tid till smärtenheten i Västervik. Ska dit i slutet av maj =bra                                               Väldigt bra! Jäklar vad snabbt det har gått. Tacksam! 

Idag när jag var ute och gick tog jag ur hörlurarna och gick bara och lyssnade på naturen. Tittade på det runt omkring. Mindfulness. =bra 

( känns härligt att jag blivit så pass gammal att jag lärt mig att se och uppskatta det vackra i naturen )

En mysigt fikastund med dottern på stan= bra

Varit med Tilda på tjejkväll.Bra erbjudande i butiker, modevisning, och lite annat jippo i hela city. =bra

Kände mig svimfärdig och fick lite panikkänsla när vi var i en butik så jag fick gå ut och ta luft. = dåligt. 

Nu ikväll har jag fått extremt ont inne i örat. Inte ens min lite starkare smärtlindring till  huvudet hjälper. = dåligt 

Som sagt, lite dåligt men övervägande bra. Jag har känt mig ganska pigg och glad. Har skrattat en hel del idag. Jag får ta vara på dom stunderna/ dagarna för det svänger snabbt. Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp,ner,upp,ner. Det svänger hit och dit.  Svårt att hänga med ibland. Men jag tycker ändå att jag oftast försöker vara positiv och glad. 

Idag när Emma och jag låg och kollade tv så pratade vi lite om allt möjligt. Jag bad henne beskriva oss,sin familj,med tre ord :

Jag:Rolig, lättroad och kreativ

Micke: Allvarlig, smart och golfnörd

Patric: Smart, snäll och rolig

Hon tycker inte att sin mamma är smart iaf. Kanske är därför hon alltid ber Micke om hjälp med läxan. Ooops!

Nu har jag lagt mig. Som alla andra kvällar hoppas och önskar jag att denna natten ska bli bättre än den innan. Ingen idé att be till högre makter. Gud verkar inte höra mig. 

Tinnitusen är ihärdig och på högsta volym. Blir alltid så när jag varit där det är mycket folk, rörigt, stimmigt och hög volym. Det värker i örat. Som typ öronsprång. Gör till och med ont när jag sväljer.

Men...jag har en bra känsla i kroppen över hur min dag har varit. Så tinnitusen och örat kan störa hur mycket det vill. Jag kommer ändå somna gott. 

Men jag känner mig ändå lite ledsen. Läste om Avicii. Han valde alltså att avsluta sitt liv. Han orkade inte mer. Så sorgligt. Så tragiskt. Det gör faktiskt ont. Fattar inte varför jag känner så starkt när det gäller honom. Men han var så ung. Gör ont i mitt mammahjärta. Och i dokumentären lärde man liksom känna honom på något vis. Han var så öppen med hur han mådde. Med sin ångest och sina panikkänslor. Han verkade vara en så fin och ödmjuk kille. Det känns så sorgligt  att han valde döden istället för livet. 

”So wake me up when it’s all over, when I’m wiser and I’m older”.

Tänk att man kan må så dåligt att livet inte längre är ett alternativ. Så hemskt. Det måste ha varit väldigt mörkt för honom. 

Jag har tänkt tanken, att jag inte orkar mer. Det har varit och är fortfarande väldigt mörkt ibland. Men jag ser ändå ljuset. Jag orkar alltid lite mer. 

Och jag väljer alltid livet. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar