Vilken dag. Kommer somna glad idag, trots enorm smärta. Var knappt att jag kunde se klart Beck-filmen vi såg nyss. Huvudet värker galet mycket. Har knappt vågat röra mig. Det bränner som eld bak vid såret. Och jag har haft domningar/stickningar i läpparna.
Någon sa att man kan få domningar i läpparna av ångest? Fast jag har inte känt nån ångest ikväll. Snarare haft en väldig lugn och harmonisk kväll. Och känt mig glad.
Kan det vara att jag omedvetet spänner mig? Eller är det för att det fortfarande är svullet efter op? Eller är nerven fortfarande trasig?
Startade dagen med nagelfix. Fick skjuts av Patric. Hängde med honom in på jobbet en stund oxå. Blir så stolt över min "lilla" butikschef.
Emma och Micke kom och mötte upp mig i stan och så käkade vi lunch. Och så väntade vi på Emma medan hon provade kläder och shoppade.
Vi handlade på Maxi innan vi åkte hem. Usch. Ångest. Stort och mycket folk. Hög puls direkt.
Jag tog en liten pw när vi kom hem. Gick och lyssnade på Avicii med tårar i ögonen. Kan inte riktigt släppa det. Det känns så sorgligt.
Hyllningen från Chris Kläfford på Nyhetsmorgon idag var magisk. https://youtu.be/GosvvVt7jIM
Min syrra Amanda och Kim var förbi en runda nu ikväll. Sen tittade även min syster Josse och hennes dotter in en stund.
Jag fick feeling och tog ett glas bubbel ute i kvällssolen. Underbart. Vet inte om det var så bra egentligen när jag äter mediciner och är ganska nyopererad. Men det var gott och jag tyckte jag förtjänade det.
Vi grillade och sen kastade vi oss i soffan och såg en Beck-film.
Nu har alla lagt sig. Dom andra sover. Jag hoppas på att medicinen snart ska börja hjälpa så jag också kan somna.
Det har varit en bra dag och jag känner mig glad. Var så skönt att hoppa ur myskläderna i några timmar. Även om jeansen jag hade på mig satt så tight så jag fick märken av dom. Hm...jag har gått upp ett par kilo.
Men först brutna revben och sen operation. Har liksom knappt rört på mig sedan i januari. Längtar efter att kunna börja träna och röra på mig igen.
Idag hade jag en mer vårig outfit och skippade det mörka och svarta som jag mest har annars. Kul med ljust och fräscht.
Jag är så galet sliten just nu. Håret är torrt och frissigt. Jag känner mig trött och glåmig. Mörk och svullen under ögonen. Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Men då är det iaf kul att kunna få klä sig lite piggare om så bra för ett par timmar. När vi kom hem åkte myskläder på igen. MysMalla.
Idag har det varit en bra dag. Det är jag tacksam över. Hoppas på en lika bra dag imorgon. Då ska jag ha lite kvalitetstid med Malva. Och Micke med Emma. Dom ska gå nån tipsrunda och jag tar med Malva på bio.
Vet ni...jag funderar på att sluta blogga. Vet inte hur jag ska göra. Jag älskar att skriva. Har alltid skrivit dagbok och det här är lite som min cyberdagbok. Mitt sätt att få ventilera. Men tänker att det kanske inte är så kul att läsa om mitt elände och min smärta. Men sen så tänker jag också att jag skriver ju för min skull. Inte för er. Tycker man det är tråkigt här "inne" , ja då hoppas jag ju verkligen att man inte läser. Det vore ju slöseri med tid annars.
Och så tänker jag att ni som följer mig hela tiden vet ju precis vad som händer i mitt liv medan jag inte har en aning om vad som händer i ert liv.
Jag vet ju knappt vilka som läser. Kan se hur många unika läsare jag har. Hur många sidvisningar per dag. Kan se från vilket land man kollar, om man googlar fram min blogg eller går in från Facebook eller Instagram. Om kommer in pga av ett ord man sökt på som finns med i nån av mina texter. Jag kan se tidpunkter man är inne på min blogg. Och jag kan se ip-adresser. Men det säger mig inte särskilt mycket.
Jag tyckter det är skönt att få skriva av mig. Det är lite min terapi. Att skriva ner det som hänt under dagen och fundera kring och runt det. Men samtidigt, eftersom jag vet att ni läser men ändå inte vet vilka alla är så vågar jag ju inte skriva precis allt ändå. Jag skriver mycket. Jag är öppen med det mesta. Men jag skriver ju inte det jag kanske egentligen behöver skriva ner/ventilera om och kring. Det mest privata och personliga håller jag för mig själv. Några av er kanske tycker jag lämnar ut för mycket redan nu...ja kanske. Men vad är för mycket? Det här är ju mitt liv. Livet med Menieres.
Jag får se hur jag ska göra. Ska fundera lite till. Sluta blogga? Blogga men ha låst blogg? Eller avancera, byta portal och börja blogga mer? (Jag har nämligen fått frågan om att ha reklam på bloggen så man kan tjäna pengar på den )
Mmm...det tåls att tänka på.
Natti
Jag älskar den här låten med Avicii
"We sing our sorrows away"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar