Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 9 april 2018

Framtiden

Det blev en ganska bra dag ändå. Ute helt ljuvligt. Klarblå himmel. Sol. Upp mot 20 grader. 

Inombords startade dagen med ett stort svart moln men det skingrade sig lite under dagen. 

Tog en kortare pw. Satt ute i solen och åt lunch. Hämtade Malva på förskolan och sen Emma i skolan. Vi gick hem och satt ute och fikade lite. 


Har även pratat med två fina vänner idag. Säger som Ingela sa:

Fina vänner är verkligen en skatt och mer värt än alla pengar i världen. Så sant!

Ingela och jag bokade flyg idag till den helgen då vi ska till Stockholm och springa tjejmilen. Det ser jag fram emot. Inte att springa men Stockholm och trevligheter. Man behöver ha saker att se fram emot när det känns motigt och tungt. 

Emma är väldigt mammig och kramig nu. Jag försöker att inte visa hur jag mår men hon genomskådar mig. 

Jag har galen dödsångest. Min puls är skyhög emellanåt. Hjärtat slår hårt och fort. Kan se det hoppa igenom tröjan. Får nästan ingen luft. Det liksom drar ihop sig i bröstet. Känner mig svimfärdig. Lipar hur lätt som helst för ingenting. 

Jag har en dålig känsla i kroppen och jag får inte bort den. Försöker ta in vad alla säger åt mig om att det kommer gå bra. Men varför känns det inte så då? Varför är jag livrädd?

Pratade med Micke om framtiden idag. Om det händer mig nåt. Om jag inte vaknar upp och är som jag var. Eller om jag inte vaknar upp alls. Han tycker inte om att prata om det. Det kan jag förstå. Men jag behövde prata om det. Jag ville försäkra mig om att han vet vad jag vill. Annars hade jag inte kunnat vara lugn när jag ska sövas ner. Det kommer jag ju såklart inte vara ändå men det känns iaf lite lättare nu när jag vet att han vet vad jag vill och hur jag känner. 

Livet är ju faktiskt så. Man lever här och nu men man vet inget om sen och då. Man vet allt om igår och det som hänt idag men man vet ingenting om imorgon.  Allt kan ändras snabbt. Vad som helst kan hända. 

Känns som att det nog är bra att jag ska på samtal hos kuratorn imorgon. Kommer väldigt lägligt. Behöver få bort trycket över bröstet. 

Nu ska jag skingra tankarna en stund medan jag ser på Advokaten 


Imorgon är det en ny dag. Och ibland är det kanske bra att man inte vet något om morgondagen. Man kan bara önska och hoppas att den blir bra ❤️


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar