Jag vaknade gungig och var illamående.
Tog det väldigt lugnt på morgonen.
Kände mig piggare av medicinen.
Bestämde mig för att ut och springa. Målet var 7 km hoppades på att klara 8 km.
Det var tungt. Motvind. Jag var trött. Kände av smärta i ryggen efter dropattacken förra veckan. Fick stanna och knyta skorna två gånger. Var kissnödig. Och förbannat törstig.
Kände ett tag att jag ville ge upp. Men jag kämpade på.
Körde lite mindfulness medan jag sprang.
Mental träning. Tänkte bort allt det jobbiga.
Och banne mig, jag sprang längre än jag någonsin gjort. 1,2 mil. Tjohoooo!
Inte den bästa tiden kanske men ändå bra efter förutsättningarna.
Och nu vet jag att jag kommer klara mig över bron när det är Wings for life.
Jag var väldigt trött och mör när jag kom hem men hela eftermiddagen har jag varit full av energi. Rensat skåp och lådor. Plockat bort vinterkläder och lite annat plock här hemma.
Men nu efter middagen gick musten ur mig totalt.
Blir ryggläge i soffan även denna kvällen.
Känns som att Prins Tinnitus inte gillade att jag tog ut mig för han har fört ett jäkla liv i örat hela eftermiddagen.
Och jag har nog förbrukat min dos av mindfulness idag för hur jag än försöker att inte påverkas av det så är det omöjligt. Enormt påfrestande.
Hatar är ett starkt ord och ska inte missbrukas men...jag hatar verkligen Prins Tinnitus.
Imorgon blir det gymmet och städning här hemma.
Sen har Emma öppet hus i skolan så vi ska dit. Och efter det drar Micke till Skåneland och jag och Emma ska ha tjejkväll.
Resten av veckan och helgen är fullbokad med massa roliga saker.
Skönt att vara sysselsatt för då tänker jag inte så mkt på operationen ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar