Provrörsbefruktning

Vi har passat Malva två dagar. Två intensiva men helt fantastiska dagar. 

Hon är ett litet energiknippe den där busungen. Så full av liv och nyfikenhet. Hon är så fin. Ger så mycket glädje och kärlek. 

Så underbart att se henne och Emma tillsammans. Dom tycker verkligen om varandra. När jag ser dom ihop kan jag ibland tänka att det är synd att vi inte skaffade ett syskon till Emma. Hon har ju sin storebror som tar väl hand om henne. Men hon är så fin mot små barn och hon hade älskat att ha en liten lillebror eller lillasyster. 

Men...i vårt fall var det inte bara att "skaffa" ett syskon. Emma är ett litet mirakel. Vi gjorde provrörsbefruktning. Fanns bara ett fint ägg att sätta in och det lyckades och blev vår fantastiska lilla tjej. 

Men själva behandlingen innan var enormt jobbig och jag mådde väldigt dåligt. 

Hade ångest bara att tänka på att gå igenom det en gång till. Dessutom var vi så oerhört tacksamma och lyckliga över att vi lyckades så för oss var det viktigast att vi fick Emma. ❤️

Vi kände att det räckte med ett barn. 

Kan som sagt ibland tycka det är synd att Emma inte har ett litet syskon. Men nu har hennes storebror fått en fin liten dotter som vi istället kan låna ibland. Och dom har redan fått väldigt starka band till varandra. 

Vi har lekt, busat, läst, varit på lekplatsen, lekt i trädgården, tagit bussen till stan, ätit på McDonalds, gått promenader, varit ute och cyklat och en hel del annat. Som sagt, fullt ös med lilla Malva. 

Och nu när hon inte är här känns det tomt och tyst. Och vi saknar henne. 

Jag är så trött hela tiden. Och idag har jag haft enorm huvudvärk. Micke fick ta Malva idag på morgonen så jag kunde gå och lägga mig en stund. 

Det släppte framåt dagen så då drog jag en runda till gymmet. 

Nu ikväll hämtade vi pizza och har bara slappat. 

Jag gjorde mindfulnessläxan. 

Känner att jag behöver hjälp att hantera alla jobbiga tankar jag har. 

Jag börjar känna mig så galet orolig för operationen. 

Det börjar närma sig...

Känner en klump i magen hela tiden. 

Hjärtklappning. Oro. Rädd. 

Känner mig nedstämd. 

Är oxå orolig för mina hudförändringar jag har som växer på kroppen. Har redan tagit bort flera stycken. En opererade jag bort i pannan och har ett fult ärr där. Senast tog jag bort en på bröstet. För något år sedan. 

Nu har jag en "ful" som sitter på nyckelbenet. 

Ska till hud igen nästa vecka. 

Lär nog få ta bort den oxå. 

Det är fredag, klockan är inte mycket alls men jag är trött och ska gå och lägga mig. 

Imorgon är en annan dag ❤️