Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 8 maj 2017

Wings for life

Igår sprang jag Wings for life. Ett lopp där man springer för dom som inte kan. Och anmälningsavgiften går till ryggmärgsforskning. 
Loppet startar på flera ställen i världen , samma dag och samma tid. 

I Sverige/Kalmar gick starten kl 13. 
Man springer över till Öland. 
30 min efter start börjar en bil köra. Den börjar sakta och ökar sen farten. När bilen är ikapp dig så slutar ditt lopp. Där du befinner dig går du i mål. 

Igår blåste det väldigt mycket och det var galet jobbigt över Ölandsbron. 
Men det är en så otroligt härlig känsla att springa där. 
Ett roligt lopp. Och det känns bra att pengarna går till något viktigt. 

Mitt mål var att klara över bron. Det är en mil. Men jag klarade lite till. 12,33 blev det. Jag kom till Ölands köpstad. 
Är nöjd och stolt över mig själv. 
Jag är ju eg ingen löpare. 
Pratade med en kompis igår och vi pratade just om att man alltid avskytt idrott. Och skolkade från gympan, särskilt om det var springa på schemat. 

Men har man väl börjat springa får man blodad tand. Man vill kunna springa längre o längre. 
Kan inte påstå att jag tycker det är superkul egentligen. Men det är skönt efter. Och det är mitt sätt att få ventilera. En form av meditation. 

Med tanke på min dåliga balans så är det ändå starkt att jag kan springa över huvudtaget. Men jag är förbabannat envis ibland och det hjälper mig mycket. Allt går om man bara vill. 

Men loppet igår var tufft och jag fick kämpa och anstränga mig mycket. 
Var nära att ge upp ett par gånger. Men så susar dom förbi i rullstol. Och när man ser hur dom kämpar får man energi igen. 

När vi kom hem  blev jag helt slut. Fick huvudvärk. Det susade extremt i örat.  Blev yr. Och så började jag kräkas. 
Kräktes i flera timmar. 
Tog mig inte upp förrän framåt kvällen. 

Men det är ändå värt det. Jag vet att kroppen kan reagera så vid hög ansträngning pga av sjukdomen. Men jag vill inte begränsa mig. Jag vill leva och göra det jag tycker är kul. Jag vill kunna utmana mig själv. 
Visst, jag var dålig igår men jag dog inte. 
Och jag kommer springa nästa år med. 









Idag mår jag bättre men är matt i kroppen. Känner mig helt uttömd. Typ som när man har haft magsjuka. 

Jag har varit på Mindfulnesskurs idag. 
Säger det åter igen, jag älskar det. Har ni möjlighet att gå på en sån kurs ( går att söka genom landstinget ) så 
gör det!!!!


Måndag och ny vecka. 
Denna veckan ska vi ha Malvis i två dygn. Mys. Längtar. 
Detta underbara lilla barn. Nu är det full fart på henne. Och man får jaga. Men hon ger så mycket energi. 
Hon gör mig så lycklig och glad. 
Mitt älskade lilla barnbarn. ❤️

I lördags hade vi en mysig dag på Skälby 
















Jag blir så varm i hjärtat av att umgås med mina två barn och mitt barnbarn. Allt annat känns oviktigt.

Att se Emma och Malva tillsammans är underbart. Dom är tokiga i varandra. 
Och att se Patric vara pappa åt lilla Malva är en fantastisk känsla. ❤️









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar