Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

lördag 9 juni 2018

Egen tid

Alltså igår hade jag en helt fantastisk dag. Micke drog till jobbet. Emma till skolan. Hon följde med en kompis hem efter skolan för övernattning. Och jag skjutsade Micke till golfbanan för tävling med middag på kvällen. 

Och vad gjorde jag hela dagen och kvällen da? Jo jag gjorde nästan ingenting. Mer än det jag orkade och hade lust med. Hade egen tid med mig själv.  

Jag slöade ute i solen. Jag fixade lite grejer till syrrans sons student nästa vecka. Jag gick en pw. Lagade min vegetariska pasta. Slappade i soffan och kollade flera avsnitt av serien Quantico. 

Hade tänkt ta mig ett glas bubbel och sitta på inglasade altanen och njuta av kvällen men jag ville inte ta nån alkohol eftersom Micke festade och Emma sov borta. Det brukar aldrig vara några problem men man vet ju aldrig om jag hade behövt hämta. Så nä, skippade bubblet. 

Funkade lika bra  med citronvatten och ostbågar. Dessutom får man väl räkna med det om några år när Emma kommer upp i tonåren. Att alltid vara redo att köra eller hämta. Och för vår del är det inga problem. Varken Micke eller jag behöver dricka alkohol. Sällan det dricks något i den här familjen. På sin höjd ett glas vin, ett glas bubbel el en öl till maten. Oftast blir det bara cola. 

Men visst, ett eller två , ( kanske fyra) glas bubbel när det är nån tillställning säger jag inte nej till om jag vet att Emma är på en trygg plats, är hemma med Micke eller är med oss. 

Kaffe, bubbel och choklad, can’t live without it. Men om jag var tvungen att bara välja en grej av dom skulle det bli kaffe. Men det är ett svårt val. Bubbel är svårt att välja bort hehe

Den dagen jag har gått bort och ska begravas vill jag att alla dricker bubbel, firar livet och mig. Alla ska vara glada med ett härligt rus i kroppen. Musik, sång, skratt och dans. 

Jag älskar livet med bubbel i kroppen. Allt blir så mycket lättare , roligare och härligare. Allt det jobbiga försvinner. Tur att jag inte har problem med alkoholen för då hade jag nog varor beroende nu. Jag älskar som sagt ruset men är fruktansvärt rädd för dagen efter. Jag får ju som sagt oftast lida när jag har haft kul. Tyvärr. Både pga av ruset och sjukdomen. 

Men ibland är det givetvis värt det. Jag vill ju inte sluta leva och njuta. Man okar ju inte alltid tänka på morgondagen. 

Dessutom är jag ju ibland helt utslagen och trött även om jag typ gjort ingenting dagen innan. Som idag. Gjorde inget särskilt alls igår. Tog det verkligen soft. Njöt av lugnet och ensamheten. La mig tidigt. 

Idag vaknade jag med huvudvärk. Trött. Dåsig. Orkeslös. Ni vet känslan när man bara vill ligga kvar i sängen med täcket över huvudet. Ingenting är bra. Inte ens kaffet är gott. Men uppenbarligen gjorde jag väl nåt igår som inte passade Mr Meniérè. Kan det varit för mycket ostbågar? För mycket tid med mig själv? Jag kan ju vara rätt påfrestande.  Eller hade jag det bara för bra helt enkelt. 

Livet får ju inte vara på topp för många dagar i rad. Åh näää. Man får inte må inte. 

Men jag bråkar inte. Jag lyssnar på kroppen. Den säger:

På med bikini och lägg dig i solen och vila lite. 

Inga problem!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar