Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 27 juli 2017

Twilight

Emma och jag har börjat se Twilightfilmerna. Vi köpte boxen. I kväll har vi sett tredje filmen. Hon är helt lyrisk. Och kär...i en varulv 🤣
Jag har ju sett filmerna ett par ggr så jag vet ju vad som händer och vi har bestämt innan att hon håller för kudden eller inte tittar när jag säger till för då är det läskigt. 

Mysigt att se filmerna med henne. Visst, det är overkligt, vampyrer och varulvar men det blir ändå en del prat om kärlek, vänskap, skola och livet. 

Det är en smart och fin liten tjej vi har ❤️

Idag åkte min vän Lotta och hennes söner Kalle och Mille hem. 
Har haft två roliga och mysiga dagar. 
Mycket skratt. Helt sjukt att man kan vad så synkad med någon som jag är med Lotta. Vi förstår precis varandra och har exakt samma humor. Vi har skrattat en hel del dessa dagar och det behövde jag. 

Vi hade en soft kväll när dom kom. Patric , Tilda o Malva var oxå här. Vi käkade och spelade spel. 

Igår gick vi på stan. Lunch i hamnen 



Besökte Länsmuseet. 





Sen tog Micke med barnen och spelade minigolf och Lotta och jag fick ett par trevliga timmar på Kött o bar. Egen tid. 


Kött och bar säger jag bara. Bästa stället. Så god mat och väldigt trevlig miljö. Och supertrevlig personal. 

Det är så skönt att ha vänner och familj runt mig. Att ha något att göra. Då tänker jag inte lika mkt på att jag har ont. 

För fy bövelen vad ont det gör bakom örat och fram i tinningen. 
Tyar snart inte mer. Har faktiskt varit tvungen att ta starkare tabletter trots att jag eg inte vill. 

Idag har jag varit hos läkaren på ÖNH. 
Skruven har tryckt så mot min hud att huden bakom örat är vit. 
Kanske har den även flyttat nätet som skruven håller fast för läkaren tyckte sig kunna känna nätet oxå. 
Skruven ser man igenom huden bakom örat. Man ser nästan formen på den. Man känner iaf formen väldigt väl. 
Läkaren jag var hos såg lite orolig ut. Frågade hur jag eg mådde. Gjorde massa tester. Kollade ögonen. Reaktion mm 
Sen la han handen på min hand och sa:
-Det kommer bli bra det här

Hm...så kan man inte göra på Malin. 
Jag har ju pms. Är extreeeemt känslig. Började ju gråta. 
Toklipade hela vägen hem i bilen. 
Jag är så jävla rädd att den, skruven,snart åker igenom. 
Sen är jag rädd att den trycker emot nån nerv. Det rycker ju i tinningen och sticker i mina läppar. 
Sen tycker jag faktiskt synd om mig själv. 
Jag har sån otur. 

Läkaren skulle höra av sig till Linköping direkt. Han sa att detta var akut. Kan hända att dom kallar mig tidigare till Linköping i nästa vecka. 

Men det tror inte jag. Är sommar, alla har semester, och dessutom har jag ju haft det så här i snart två månader. Inte så att man har känt skruven. Men jag har iaf haft ont där bak sedan jag kom hem från sjukhuset. 
Så...kan väl lika väl ha det så här en vecka till. Och det kommer ju ändå inte göras något nästa fredag heller. Blir väl en ny tid helt enkelt. Just my luck. 

Suck. Djuuuup suck. 
Om det finns en Gud där uppe så hoppas jag han ger mig lite extra styrka. 

Du är stark säger alla...fast nää...kanske ser ut så men jag är helt slut. Orkeslös och helt matt. 
Vill gräva ner mig helt. Typ bara dra täcket över huvudet och vakna när allt är över. När skruven är borta ...eller på plats igen. 

Ibland tror jag Patric känner på sig när jag är ledsen för dom kom på lite fika. Vi spelade spel med Emma och hade det mysigt. 
Pratade lite om min skruv...men inte särskilt mkt. Jag undviker att prata om det. 
Samtidigt som jag har ont, är ledsen och rädd och kanske behöver tröst så vill jag ändå inte prata om det så mkt. Vill inte bli påmind. Hjälper inte att älta heller. Räcker med att skriva av mig här. 

Sen kan jag inte låta bli att tjata på alla om att känna på min skruv men det är bara för att det är så creepy och verkligen en helt bisarr situation. 

En skruv lös...
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

Imorgon ska Emma med sin kompis Alva till Ölands djurpark. Jag är ensam hemma och ska bara vila. 

Nu ska jag dra täcket över huvudet. 

Gonatt 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar