Våga

Dagarna kommer,dagarna går...helt plötsligt har det gått flera år. 

Kan få panik ibland när jag tittar på Emma. 

Vår lilla prinsessa börjar bli så stor.

 Snart börjar hon 3:e klass. Vips så går hon i högstadiet. Rätt vad det är planerar vi studenten. Hon vill gå på festivaler. Resa ensam med vänner. 

Hon kommer vara kär. Olyckligt kär. Bli kär igen. Och hux flux så är jag mormor oxå. 

Så blandade känslor. Jag vill att hon ska pröva sina vingar. Jag hoppas hon vill utforska världen. Att hon lever livet. 

Samtidigt så vill jag helst av allt låsa in henne i källaren. Kanske operera in ett gps-chip under hennes hud. 

Vill skydda henne från allt det hemska och onda där ute. Skona henne från elakheter, tårar och smärta. 

Men det är bara att inse...skaffar man barn får man också räkna med att ständigt vara orolig och nervös. 

Allt från att dom ska bryta en arm, bli orättvist behandlade, sårade, hamna i trubbel eller vara med om nåt riktigt otäckt. 

Men man kan inte skydda dom hela tiden. Hur mycket man än försöker. Jag är en riktigt hönsmamma. 

Fast det är konstigt det där för hur mkt curling och hönsmamma jag än är så kommer jag alltid pusha mina barn att VÅGA. Våga prova nya saker, våga säga vad dom tycker, våga ta steget...våga leva. Och framför allt, tro på sig själva.  

Känner att jag vill att mina barn gör allt det där jag själv aldrig gjorde eller vågade. 

Ibland blir jag rädd att jag inte ska få se dom växa upp och bli gamla. 

Jag har börjat få lite dödsångest igen. 

Tryck över bröstet. 

Konstiga tankar. 

Tror det är skruven som skrämmer mig. 

Den stressar verkligen upp mig. 

Och det gör så ont. Blir tokig. 

Jag sa till läkaren att det kändes som en hemsk tandvärk hela tiden. Ibland hjälper medicin en stund men sen så fort den släpper värker det dubbelt så mkt. 

Då sa han:

-Ja. Och dom med en hemsk tandvärk klarar knappt tre dagar innan man går och drar ut tanden. Så jag tycker det är strongt av dig att stå ut. 

Fast jag står inte ut. Men vad ska jag göra? Kan ju knappast dra ut skruven själv. Kan kan jag väl kanske men känns typiskt obra. 

Måste bara bita ihop och härda ut helt enkelt. 

Lipar lite ibland men då får jag bara ännu mer huvudvärk.

Nä. Det enda spm hjälper är att sysselsätta mig. Ha kul. Umgås med nära och kära. 

Senaste dagarna har jag varit väldigt trött och lagt mig tidigt. 

Nu ligger jag i sängen och ska försöka sova. Trots att vi har barnfritt. Emma sover hos en kompis. Egentligen borde man väl passa på att hitta på nåt då. 

Men skönt att man är vuxen och får göra som man vill. Och just nu är det enda jag vill sova. 

Gonatt.❤️