Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

tisdag 21 november 2017

Biologisk pappa

Emma vaknade inatt med rejäl huvudvärk och inte alls pigg. Hon fick vara hemma från skolan idag. Hon sov länge och när hon vaknade var hon rejält täppt och hade en temp på 38.4. 

Det har varit en soft dag. Vi har bara slappat. Kollat serie på paddan och lekt med snapchat 

Vi hade lilla busfröt Malva här på besök en stund. Hon var i toppform. Sjöng och var glad. 

Nu ikväll har jag varit lite seg. Känner mig inte helt hundra. Emma kanske har smittat mig. Börjar bli lite täppt och snorig jag med. Huvudvärk som inte vill ge med sig. Försöker kolla tv men tycker jag ser suddigt. Kanske visserligen bero på att jag gråter hela tiden. Jag ser en resa för livet. Stackars små barn. Så ofattbart att vissa lever som dom gör. 

Hittade det här kortet idag. 


Är jag lik honom? En del säger att jag har hans ögon. Det är min biologiska pappa. Eller rättare sagt han var min pappa. Han lever inte längre. Och för mig var han egentligen aldrig någon pappa. Jag kallade honom heller aldrig pappa. 

Kan bli lite ledsen när jag tänker på att han valde drogerna framför mig. Ibland funderar jag på om hur mitt liv hade varit om han hade varit mer delaktig. Och är jag lik honom? Har jag ärvt några egenskaper ifrån honom? 

Jag har alltså inte samma pappa som mina syskon. Egentligen är det alltså mina halvsyskon. Men det tänker jag aldrig på. För mig är dom mina riktiga syskon. Och jag har alltid sagt pappa om deras  pappa. 

Emma har börjat fundera mycket på att hon och Patric inte har samma pappa. Det högg till lite i mitt hjärta när hon sa:

-Är brorsan bara min halvbror?

Det är ju egentligen så, dom har ju inte samma pappa, men jag vill inte att hon ska tänka så. Det är hennes bror helt enkelt. Inte hel eller halv, utan hennes bror. Hennes älskade storebror. 

Vi har sagt att även om man inte har samma pappa så är man som helsyskon om man har växt upp tillsammans. Och det har dom. Och det har även jag med mina systrar 

Och egentligen spelar det ingen roll om man har samma föräldrar eller blodsband. Man kan ha starka band och betyda allt ändå. ❤️



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar