Jul jul, strålande jul

Nu har jag lagt mig. Brevid mig ligger två små dyrbara skatter. Emma och Malva. 

Vi har passat Malva i em/kväll och ska ha henne över natten. Patric och Tilda firar bröllopsdag och ville ha lite egentid. Det är dom värda. Jag vet hur viktigt det är att få det ibland. Och särskilt för dom som är mitt uppe i jobb och småbarnsliv. Tilda har det ganska slitigt med nattjobb och Patric som nyligen blivit butikschef. 

Malva har tur som har farmor och ”Acki” och en mormor och morfar som mer än gärna passar henne. Eller...det är vi som har tur som har fått ett så fint litet barnbarn ❤️

Idag har hon varit på ett strålande humör. Pigg och glad. Sjunger nästan hela tiden. Mysig och go och överröser en med pussar och kramar. En riktiga liten gosfia. 

Vi lagade mat och Malva hjälpte till att fixa potatismos. Det tyckte hon var kul. Och jag tror moset smakade extra gott när hon hade hjälpt till själv för hon åt flera portioner. 

Sen badade hon och Emma. Efter det kollade vi på Pippi en stund. Micke är i väg på galej så vi har kört tjejkväll. 

En mysig eftermiddag och kväll med mina favoriter ❤️

Emma var hemma från skolan idag med eftersom hon hade feber igår. Ingen feber idag iaf så imorgon ska hon gå till skolan igen. 

Dock fortfarande väldigt täppt och snuvig men har ändå varit pigg idag. Kanske är rejält utvilad  för vi sov väääldigt länge idag. Vi åt frukost när det nästan var ”lunchtajm”

Vi behövde förmodligen sova ut. Men jag har trots lång sovmorgon varit precis lika trött ändå hela dagen. 

Julpysslade lite idag. Målade kottar med nagellack och glitter hårspray. 

Julen. Mysigt på ett vis men ångest på ett annat. Jag har aldrig riktigt gillat julen. Jul, jul strålande jul har alltid känts som ett hån. Jag vet inte varför. Stress och press. Höga förväntningar. Prestationsångest. 

Jag älskar att pynta och fixa, absolut. Gillar julstjärnor,tända ljus och doften av jul. Men..varje år, precis varje år, får jag tryck över bröstet och nästan lite panikkänsla. 

Om jag inte hade haft barn o barnbarn hade jag rest bort. Eller bara lagt mig och sovit tills julen var över. 

Försöker varje år att tänka, ingen hets, ingen stress, allt löser sig. Och inget överdrivet fixande under julhelgen. Köpta kroppkakor och sill går lika bra. Inget behöver vara hemmagjort. Ingen bryr sig särskilt mycket ändå. Det viktiga är att umgås och ha kul. 

Och i år är det ingen julklappshets. Vi ska bara köpa till Emma och lilla Malva. Sen kör vi julklappsspel med min familj på juldagen. 

Men ändå känner jag mig stressad. Snart första advent. Sen Emmas födelsedag. Sen jul. 

Känner att jag inte har koll på nånting i år. Inget planerat. Vet att allt kommet lösa sig och att det kommer bli hur bra som helst. Hur det än blir. 

Och ja...det får bli som det blir denna julen för jag har inte så mycket kraft i år. 

Idag har jag pratat med läkaren från Linköping. Blir förmodligen och förhoppningsvis en träff i december med neurokirurgen och henne. Har även pratat lite med min kurator. Hade egentligen behövt träffa henne idag men det fick bli en tid längre fram eftersom Emma var hemma från skolan idag. 

Jag blev lite lipig när jag pratade med kuratorn idag.Känner mig liksom ledsen fast att jag egentligen har så mycket att vara glad över. 

Men smärtan,allt strul efter operationen och tröttheten hänger hela tiden som ett mörkt moln över mig. Jag är utmattad. Utbränd. Utbränd på ork och lust. 

Glad en dag, ledsen nästa. Pigg en dag, orkeslös nästa. Mycket smärta en dag, mindre nästa. Det är liksom ingen jämn väg i min vardag. Det är väldigt backigt och guppigt. Ojämnt kan man man sä. 

Kommer jag någonsin få tillbaka mitt liv? Få tillbaka mig själv?