Ménières & jag: 13 rätt

13 känns normalt sätt som ett oturstal men inte när det kommer till att ha 13 rätt på tipset. Och när det är Jackpot dessutom. Det lyckades Micke med i lördags.

Fattar det knappt än. Vilken tur han har. Nåt sånt skulle jag aldrig lyckas med. Fast handlar väl eg inte bara om tur. Man måste ju läsa på om matcher och dessutom tippa rätt om hur man tror resultatet ska bli.

Nu är jag på gymmet. Fick tvinga mig själv hit. Är tredje dagen i rad som jag är riktigt seg. Haft väldigt mycket ont vilket innebär mer tabletter och i sin tur resulterar i overklig trötthet.

Idag har jag dessutom känt mig väldigt gungig. Svårt att fokusera med blicken. Mår illa.

Min läkare ringde idag. Ska öka dosen på medicinen. Skönt att få prata av sig lite med henne. Förlåt att jag gnäller sa jag men det är extremt jobbigt. Jag mår inte bra. Det gör ont. Det hugger o bränner i ansiktet. Vågar knappt äta vissa dagar. Hela min kropp känns stressad. Stressad men också slutkörd. Senaste dagarna har jag varit så slut att jag knappt orkat prata. Inte orkat svara när det ringer. Inte orkat åka på sjukgymnastiken. Vill liksom bara vara ensam. I min egen lilla bubbla.

Då sa hon att det var fullt förståeligt om jag gnällde. Smärta är väldigt påfrestande. Likaså problem med nervsmärta. Det är inget drägligt liv.

Hon undrade om jag hade bra stöd runt mig. Hon sa att också att det var viktigt att försöka bryta mönstret. Att inte skärma av mig för mycket. Utan som idag, ta mig till gymmet fast att det är motigt. Ut och få frisk luft. Göra sånt jag vet att jag mår bra av.

Träning är alltid bra. Men jag får fortfarande inte lyfta tungt. Frågade hur det är med att lyfta sitt barnbarn på snart 2 år. Hon svarade njaaa på den men att jag själv fick känna efter.

Inte bra att lyfta tyngt så länge man inte vet hur stor skada metallplattan gör och har gjort. Och när man inte vet hur min hjärna mår. Särskilt efter den händelsen då jag ramlade ihop och varken kunde prata eller svälja.

Det har varit en konstig smärta bakom örat senaste dagarna också. Ungefär som när man dricker en shake eller äter glass och får frusen hjärna. Fast i detta fall sitter det en bit bakom örat. Det gör ont och blir alldeles kallt. Konstig känsla.

Som sagt, jag kämpar på. Läkaren skulle ringa om 2 v igen och då skulle hon förhoppningsvis ha en tid då jag , hon och neurokirurgen kan träffas.

Igår fick jag en dos energi av barnbarnet igen. Hämtade henne på dagis och känslan när hon springer emot mig och upp i famnen är underbar.

Jag rensade i garderoben igår.( Märkligt att jag rensar och rensar ändå har jag fullt i garderoben. Och ännu märkligare är att jag aldrig ha nåt fint att ha på mig..) Under tiden satt Malva i sängen och läste och sjöng för mig.

Hon hade på sig Emmas gamla nyårsklänning. Skulle prova om den passade och sen fick jag inte ta av den. -Min sa hon.

Snart första advent. Jag har börjat pynta lite smått. Älskar att lulla runt och byta plats på grejerna. Jag kan ändra hur många gånger som helst. Känns som att jag aldrig blir klar eller riktigt nöjd.