Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

tisdag 14 november 2017

Heja Sverige

Kan väl inte påstå att jag är särskilt fotbollsintresserad egentligen. Håller på Bajen. Men det är mest för att det har varit intjatat från min sons pappa sedan vi var i tonåren Hahaha. 

Men igår var det verkligen spännande och galet kul att Sverige vann över Italien. VM för Sverige. Blir minsann lite lipig. Stort! Och framför allt stort att slå ut Italien. Vad hände? Bra kämpat iallafall. 

Heja Sverige!!!

Idag sitter jag fortfarande med pyjamas på. Ont  i huvudet och bortdomnad i läppen. Inte hela läppen men i mungipan. Svårt att dricka. Surplar nästan i mig. Inte för att jag behöver men för att det känns som att det rinner ut annars. 

En sa igår att jag nästan såg lite sne ut i mungipan. Har kollat o kollat men tycker inte det syns. Men det känns verkligen så. 

Har hört av mig till Linköping och berättat läget så min läkare hör nog av sig snart. Känner mig lite orolig faktiskt. Vet ju att hjärnan är väldigt stressad. Dels för att man klippt balansnerven så den måste jobba extra för att klara sig med fungerande balans bara på en sida. Dock skickar ju hjärnan signaler hela tiden även om den inte får svar. Vilket stressar oxå. 

Dövheten på mitt öra och dålig balans stressar. Den kroniska smärtan. Och kanske är den stressad av det främmande föremålet i huvudet som flyttat på sig. Och så två operationer på kort tid. 

Klart som fan mitt huvud inte mår bra. Och det känner jag. Mer o mer. Börjar bli rädd att få en propp i hjärnan. Känner mig livrädd. Dödsångesten kryper på. Det är då jag sitter och funderar på begravning. Skriver ner hur jag vill att den ska vara osv. Anmälde mitt till donationsregistret också. 

Jag vet. Klart jag inte ska dö. Men...jag är rädd. Och en stressande hjärna är inte att leka med. Jag borde kanske ta det lite lugnare. Borde men det funkar inte riktigt så i Malle MUs liv. Min kropp älskar ju att hålla igång. Älskar att träna. Vara social. Alltid fixa och greja med nåt. 

Men jag försöker lyssna på kroppen. Idag vill den bara hasa runt i raggsockor o myskläder. Och förflytta sig mellan soffa, säng och köksbord. Och toaletten. Då gör jag det. 

Idag är en sån dag. Imorgon hoppas jag på en bättre dag ❤️

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar