Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 16 november 2017

Run for your life

Ikväll tog jag en löprunda. Första km var kroppen i chock. Balansen oxå. Vinglade fram lite men sen fick jag fokus och körde på rätt bra. Tog dessvärre ut mig och fick nästan kramp i bröstet. Svårt att andas. Sprang nog lite för fort. Och så har jag ingen bra hållning och glömmer andas. Har inte riktigt kommit i form än. Måste få upp konditionen. Och träna bålen lite mer. Men jag sprang 4 km iaf. Och det är jag förbaskat nöjd med. 



Jag måste försöka komma igång med träningen igen. Kanske inte är bra att köra på för hårt med tanke på mitt huvud men samtidigt tror jag ingen har dött av lite träning. Och vem vet, kanske kommer ha kronisk värk resten av livet. Min ansiktsnerv kanske är permanent förstörd. Då måste jag ju bara gilla läget och kunna träna ändå. 

Har mest legat i två dagar så min kropp skrek efter frisk luft och att röra på sig. Det var jobbigt men ändå skönt. Fast nu är jag helt slut. Blir ryggläge resten av kvällen. 

Imorgon ska jag träna lite balans igen. Och sen ska vi ha fredagsmys. Middag på Pinchos med lillsyrran och Kim. 

Idag hämtade jag Malva på dagis. Hon blev så glad. Överröste mig med pussar och kramar. Och hon var överlycklig över att få följa med och hämta Emma i skolan. 

Sen var det lek och bus här hemma en stund. Hon är ett riktigt litet energiknippe. ❤️


Jag blir så lycklig av att se kärleken mellan Malva och Emma. Dom har ett särskilt band dom där två. Och jag tror och hoppas dom alltid kommer betyda mycket för varandra. ❤️

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar