Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 14 december 2017

Musikhjälpen 

Hur bra är inte musikhjälpen? Kan inte sluta kolla. Men mitt hjärta går sönder och tårarna sprutar. Barn som blir sålda. Barn som blir utnyttjade. Små spädbarn med könssjukdomar. Alltså allvarligt. Hur sjuka människor finns det i vår värld? 

Nu ligger Malva och Emma brevid mig i sängen och sover.  Micke är i Skåne och vi lånade Malvis för lite mys idag. När jag ser dom ligga här brevid mig så hugger det i bröstet. Vem kan vilja göra ett litet oskyldigt barn illa? Så ofattbart. Så overkligt. Så förbannat sjukt så jag mår illa. 

Har iallafall haft en intensiv och rolig em och kväll med tjejerna. Bus och skratt. 

Vi la oss allihop vid kl 20. Mysigt. 

Jag är helt slut i kroppen. Har fortsatt rensa och fixa i källaren. Burit. Plockat. Upp o ner för trappan. In och ut. Hej och hå. Men det börjar bli klart. Har verkligen varit kaos eftersom vi bara hastigt o lustigt bar ner alla Emmas saker där. 

Nu är Emmas rum snart färdigt. Väggen lagad. Tapeter uppe. Nu ska matta o lister in. Sen alla grejer igen. 

I helgen ska vi greja med det. Och så hinna med en julfest. Och handla o städa. På måndag fyller Emma år. Pjuuuh! Och hela familjen är fortfarande förkylda. Micke ringde nyss , han kände sig febrig. Emma ligger brevid och hostar för fullt. Krupphosta typ. Suck! Jag blir så less. 

Har haft en hyfsad dag rent smärtmässigt. Ont men inte outhärdligt ont. Pratade med min läkare. Ska fortsätta med dosen som är på medicinen. Inte öka. Hon misstänker att medicinen gjort att det blivit en biverkning. Mer nervpåverkan eftersom min tunga domnat. Det släpper verkligen inte. 

Hon hade lämnat meddelande till neurokirurgen senast idag så hon hoppades på att kunna höra av sig till mig snart igen. Behövde prata med honom så fort som möjligt eftersom domningarna håller i sig. Så ja...jag väntar. Försöker att inte tänka på det. Det blir när det blir. Hon frågade om jag var bortrest nåt under jul och nyår och dagarna efter. Men det är vi ju inte. Så förhoppningsvis kanske jag får komma till Linköping snabbare än jag tror/ vågar hoppas på. 

Jag sa som det var till henne idag att detta var ohållbart och att jag snart inte orkade längre. Hon sa att hon förstod det. 

Skulle försöka ta det lugnt. Ingen stress. Försöka lära mig att avboka saker om jag inte orkar. Inga tunga lyft eller för hårda ansträngningar. 

Ooops. Har ju inte gjort annat än lyft och burit tungt senaste dagarna. Stress? Oundviklig i det här huset just nu. Och alla stressar väl lite innan jul? Jag har huuuur mycket som helst känns det som innan jul. Under jul. Efter jul. Men efter nyår blir det lugnt igen. Hoppas jag. 

Sen är jag ju stressad inombords också. Över huvudet. Vad händer? Hur ska det bli? Mycket tankar och funderingar. Mycket oro. 

Stressad av Prins T. Stressad av smärta. 

Blir fan stressad av mig själv. 

Och lära mig säga nej till saker och avboka om jag inte orkar. Tja...visst. Men då skulle jag ju aldrig göra nåt annat än ligga hemma i sängen och tycka synd om mig själv. Men...jag förstår hur hon menar. Har bara så svårt att säga nej. Men min familj och mina vänner...hoppas ni förstår om jag inte orkar träffa er. Jag menar inget illa. Ibland har jag bara ingen energi över. 

 Nu till något positivt. 

Idag hörde chefen på Östran av sig och frågade om jag ville börja skriva igen. 

Jaaaaaa. Jag blev så glad. Har verkligen funderat på det. Älskar ju att skriva. Har ju tusen idéer i huvudet. Måste bara kunna sammanfatta o få ner det på ”papper”igen. 

Jag fick själv bestämma hur ofta. Kan ju börja med bara en gång månaden. Hade varannan vecka förut. Men hon skrev också att jag fick skriva varje vecka om jag ville det. 

Jag skulle inte känna nån press. Utan försöka skriva nåt och se hur det kändes. Så jag funderar över jul o nyår. Men det vore fanken kul att börja igen. Jag skulle ju eg bara ta en paus. Den pausen blev rätt länge. Kanske är dags igen? 

Idag har jag gråtit en hel del. När jag pratade med läkaren. Smärtsamma tårar till musikhjälpen. Men oxå fina minnen-tårar. Hittade så mycket saker nere i källaren när jag rensade. Minnen. 

Tittade i Emmas bok där jag skrivit saker under hennes uppväxt.

 Tittade på kort. 

Hittade mig själv på ett kort. 

Och mitt hälsokort

 

Mitt dopminne


Man kan verkligen bli fast när man hittar massa gamla kort ,dagböcker och andra minnen. 

Hittade en gammal nostalgi-bok 


Jag vet att jag sparar alldeles för mycket. Men ibland är det kul att ha alla dom där grejerna. 

Micke skrev förut att jag var rätt lik Pernilla Wahlgren. Inte till utseendet då hehe

Men att jag fotar mat, sparar på allt, knölar in i garderober och älskar bubbel Hahahaha

Ja jag sparar på allt. Men...ett stort MEN har börjat rensa en hel del senaste tiden. Kastat, gett bort, sålt eller lämnat in på Busfrö

Och jag har tagit tag i garderober, lådor och skåp. Några iaf. Men lite då och då så blir det snart ordning på torpet 

Fotar väl egentligen inte särskilt mycket mat. Men en hel del annat. Till dom som tycker jag lägger upp mycket på Insta. Eh? Vad har man Insta till om man inte vill lägga upp eller titta på bilder? 

Och ja...bubbel...bubbel älskar jag verkligen. Vad vore livet i all sin glans om inte prosecco fanns. 😍

Ser fram emot att fixa i Emmas rum i helgen. Jag sprayade en tavla åt henne idag som matchar nya fondväggen. Ska bara köpa ram till den. 

Ser även fram emot julfest. Även om jag är rätt trött och min kropp egentligen skriker efter säng och vila så tror jag att behöver jag det. Socialt umgänge. Är rätt less på att umgås med mig själv just nu. 

Nu ska jag sova. Upp tidigt imorgon och få iväg till både skola och dagis. Hjälp! Jag som knappt tar mig upp på morgonen. 

Idag fick en fin present av Malva som hon har pysslat på dagis. 

Jag blev så glad. Den hänger i köket nu. Hon gick fram till den flera gånger och sa fiiiin. Hon var nog stolt över att hon hade gjort den. 

Nä nu somnar jag nästan med mobilen i handen. 

Natti ❤️

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar