Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 7 december 2017

Myrornas krig

Det blev inte en bättre dag idag. Inte till en början iaf. Trött, grinig och ont. Tänkte att jag skulle försöka hoppa över en tablett. Så trött på alla mediciner men tji fick jag. Då gjorde det bara ännu ondare. 

Febern är inte helt borta än men har sjunkit och visade drygt 38 i morse. Sen dess har jag inte tagit den. Känner mig inte särskilt febrig. Är bara trött, täppt och lite rosslig i bröstet. Typisk härlig vintersnuva helt enkelt. Det är inte det som är problemet egentligen. Problemet är smärtan. Och det som är mest påfrestande just nu är min tunga. Kan ju för f**n inte äta normalt. 

Och Prins T. *Suck*. Ju sämre jag mår, desto mer stressad blir jag och då spänner jag mig extra mycket och vips så blir tinnitusen värre. Han driver mig till vanvett. Tror inte ni, som inte har tinnitus, förstår hur påfrestande det är att ständigt höra ett ljud i örat. Konstant alltså. 24/7. Aldrig tyst. Minns inte hur det är när det är helt tyst. Låter alltid som om en fläkt eller en maskin är igång i örat. Ett brusande ljud. Typ myrornas krig. 


Men skiten går liksom inte stänga av. Gaaah!

Usch vad jag gnäller. Inte mycket som är bra just nu. 

Joooo. Fina lilla familjen Wisth var här på middag förut. Malva var på ett strålande humör. Mysigt att få rå om dom lite, laga mat och låta dom sätta sig vid ett dukat bord. Vi har väldigt kul tillsammans så det blir ofta mycket skratt. Underbart ❤️

Just nu tycker jag det är väldigt juligt o mysigt i vårt kök


Tror mitt lilla hjärta ( Emma ) märker att jag inte mår så bra just nu för hon är väldigt kramig och gosig nu. Mysigt. Hon är fin min lilla tjej. Idag fick jag upp ett minne på fb där Emma bara var 2 år. 

Lilla snuttan så fin


Tänk att hon snart är 9 år. 

Imorgon ska jag försöka orka ta mig in till stan. Behöver fixa lite inför hennes födelsedag. Så nu ska jag sova så jag förhoppningsvis vaknar lite piggare...OCH GLADARE imorgon. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar