”Det finns en smurf i oss alla”. Jag håller på att greja nere i källaren och hittade några av Mickes alla gamla smurfar. Så kul. Vilken nostalgitripp. Minns att jag älskade smurfarna. ( undra vart mina smurfar tog vägen )
Smurfarna är så härliga. Så lika men ändå så olika. Alla med olika personligheter men accepterade som dom är. Vi människor borde verkligen bli lite mer ”smurfiga”.
Vi grejar i Emmas rum, har tömt det helt, så allt står nere i källaren nu. Kaos deluxe. Och jag håller på att rensa o plocka och fixa.
En vägg är helt kaputt i Emmas rum och vi upptäckte att hon nästan var på väg in i vår garderob i vårt sovrum. Men nu är väggen åtgärdad och imorgon ska det tapetseras.
Grejar som sagt nere i källaren och gör samtidigt iordning där nere. Mest i barnhörnan.
-Kommer ju vara roligare att vara där än åka till leklandet sa min son.
Haha ja kanske. Där finns det mesta, så jag tror både Malva o Emma kan ha kul där.
Barbiedockor och monsterhigh i överflöd. Barbiehus. Dockskåp. Massvis med lego. Leksaker. Dockspis. Bord och stolar. Docksäng. Dockor. Gunghäst. Pyssel. Spel. Böcker. Smurfar. Utklädningskläder. Säng. Soffa. Tv. Piano.
Som sagt, det mesta.
Jag blir helt slut av allt rensade och fixade. Är fortfarande förkyld. En envis jäkla bassilusk som inte vill lämna min kropp. Täppt och snorig ännu. Frusen och hängig. Tror även jag åkt på nån urinvägsinfektion så nu dricker jag och kissar. Dricker och kissar. Man ska ju dricka mycket för att kissa bort eländet.
På torsdag har jag telefontid med min läkare från Linköping. Har skrivit en lapp med allt jag ska ta upp. Alla mina krämpor Haha. Konstigt kanske men jag glömmer annars. Smärtan behöver jag väl knappast nämna för den vet hon ju om. Men att mitt öra och läppen fortfarande är bortdomnat och att även halva tungan varit det i över en vecka nu. Att tinnitusen blivit värre. ( har inte hjälpt att strunta i Treo ) Att jag ser sämre. Ser suddigt. Att jag ofta vaknar på natten och det känns som att ena sidan av huvudet liksom ”sover”. Läskigt. Jag är mer energilös igen. Trött.
Och det värsta, jag börjar känna mig riktigt jäkla deppig igen. Vet inte om det mest beror på julen. Får ju alltid lite deppilidepp-mood denna tiden. Fast det känns värre i år. Är låg.
Har fått lite mail senaste tiden av andra som har Menieres. Är glad om jag kan hjälpa någon med min blogg. Förmodligen gör jag väl mer skada än nytta med tanke på att Menieres har drabbat mig riktigt hårt. Men som sagt, det behöver inte vara så här för alla.
I början av min Menieres fick jag frågan om jag ville träffa andra som hade sjukdomen men då sa jag nej. Ville liksom inte höra en massa om den. Ville inte bli sjukare än vad jag var. Ville inte acceptera överhuvudtaget att jag var sjuk. Ville bara förtränga det.
Nu kan jag ångra att jag inte träffade andra. Det hade varit skönt att få prata med någon i samma sits. Prata med någon som förstod. Jag har liksom aldrig haft någon att prata med. Inte någon som vet precis hur det är.
Jag träffade en läkare en gång som själv hade Menieres. Han hade jobbat på akuten men fått sluta. Han klarade inte av tempot och stressen så nu ( då när jag träffade honom ) jobbade han på Kalmarjouren. Han gav mig en del bra tips. Dem har jag burit med mig. Hans ord är dom som satt sig mest hos mig av alla läkare jag träffat. Eftersom jag visste att han verkligen visste hur det är att ha sjukdomen.
Det jag bär med mig mest är orden:
-Gör det DU mår bra av! Är det att ligga på soffan en hel dag så gör det. Är det att greja i trädgården så gör det. DU vet bäst. Ingen annan.
Det tänker jag ofta på. Även om jag ofta brottas med att jag tror att jag måste vara på ett sätt som andra vill. Eller göra saker andra mår bra av. Men jag har blivit bättre. Bättre på att säga nej när jag inte orkar. Och bättre på att vara snäll mot mig själv.
Vad har hänt senaste dagarna? Förutom mest grejat här hemma så har vi klätt granen. Malva var med och Emmas kompis Elsa. Vi hade en utedag och grillade även korv. Mysigt.
Snön kom med dunder och brak. Men nu har den nästan redan försvunnit igen. Synd. Mysigare och ljusare med snö. Gillar inte blask och slask.
Pärlade åt en vän förra veckan som fyllde år.
Får ta nya tag efter julen när all ”stress” lagt sig och alla måsten är över. Tycker ju egentligen om att pärla. Älskar att skapa.
Nu ska jag krypa ner och nana kudden. Ikväll är jag så trött så jag tror inte ens Prins T kan störa min skönhetssömn.
Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar