Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 6 december 2017

Önskelista

Snart kommer tomten. Kanske lika bra att skriva önskelista här så han inte glömmer mig. För visst får väl vuxna också julklappar?

Jag önskar mig:

Presentkort på klippning

Anitha Schulmans bok, Alla mina liv

En pyjamas

En morgonrock

Så. Det är vad jag önskar mig i år. Blir glad om jag får nåt av det. Äh jag blir glad om jag får en julklapp. Spelar ingen roll vad det är. 

Men mest av allt önskar jag mig att få bli frisk. Att få nån ordning på mitt huvud för det här börjar bli olidligt. 

Ibland säger man:

-Jag orkar inte! över småsaker. Kanske när det kanske kokar över på spisen. Eller man får sump i kaffet. Råkar blinka när man precis tagit på mascara. Slår i en tå i tröskeln. Eller när man kommer ut o har glömt att man måste skrapa bilen innan man kan köra. 

Men nu är det på riktigt...jag orkar inte så mycket längre.  Jag är så trött på skiten. Deppar fan ihop snart. 

Vill bara gräva ner mig och sova tills allt är över. Inte prata med nån. Inte träffa nån. Inte göra nånting förrän allt är bra igen. 

Vill vakna och känna mig pigg. Vakna och inte ha ont någonstans. 

Jag känner mig helt slut. Orkar inte ha ont längre. Hur fanken klarar folk att leva med kronisk smärta? Beundransvärt. Förstår inte hur dom klarar av att leva. Men man står väl ut om man inte har ett val. Man måste ju. Eller?

Min förkylning är inte bra än. Orkar inte med den heller. Missade trevligheter ikväll pga att jag är sjuk. Skit oxå. Inte hela världen kanske fast för mig känns det just nu som att hela världen rasar för mig. Inte bara pga av att jag missade en träff med vänner utan för att jag helt enkelt är fruktansvärt less på Menieres. Trött på titanplattan. Smärta. Nervsmärta. Bortdomningarna. Alla mediciner. Såååå less!

Jag ger snart upp. 

Jag fiskar inte efter att någon ska tycka synd om mig. Det är inte synd om mig. Finns nog dom som har det mycket värre. Nä detta är bara min ventil. Där jag skriver av mig. 

Men jag orkar inte mycket längre. På riktigt alltså. Snart ger jag upp! 

Är så trött på frågan hur jag mår. Vill bara skrika: Hur faaan tror du att jag mår???

Helt ärligt...det är riktigt tungt nu 





Japp. Ikväll är jag helt under isen. Men som tur är så är det en ny dag imorgon. Bryt ihop och kom igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar