Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

tisdag 16 oktober 2018

Min värsta fiende 

En bra dag. Startade den med en pw. Sen in till stan för att uträtta lite ärenden. Sen en träff med mindfulnessgänget. Så himla skönt. Älskar verkligen det där gänget. Och våra träffar. Så skönt att få ventilera med andra som förstår. Idag pratade vi bl a om att man ( jag ) måste bli bättre på att sålla. Att skala av saker från mitt liv som tar för mycket energi av mig. Saker som stressar mig. Att inte köra på i 200 så fort allt känns lite bättre en dag. Att kanske plocka bort minst en sak varje dag som jag inte måste göra. Och på så vis har lite extra energi kvar och ork till att göra lite även nästa dag. Och kanske dagen därpå. Jag kör ju på tills energin är helt slut. Men jag behöver trycka på paus medan det finns energi kvar. Lagra lite. Och ladda batterierna igen. 

Ibland när jag är helt slutkörd, mår dåligt både fysiskt och psykisk. Är nere på botten och kravlar så tror jag att mycket beror på mig själv. Jag är min egna värsta fiende. Jag kör över mig själv totalt. Lyssnar inte på signalerna från kroppen. 

Jag vet ju egentligen signalerna nu. 

Extra ont, nervspratt i ansiktet 

Spänd och öm i nacken

Ångestattacker 

Hjärtklappning 

Mer ihärdig tinnitus

Lättirriterad 

Sover dåligt

Ofokuserad

Tappar ord

Orkar inte prata

Mer ostadig. Lätt yr o illamående

Fötter och händer somnar

Läpparna domnar 

Tycker livet suger mer än vanligt 

Vill stänga in mig. Inte träffa folk

Mycket av det där är ju lite av min vardag. Men när nåt av det blir extra påtagligt eller kommer oftare så borde jag veta nu att det kanske är dags för en liten vila. En paus. Ett break. Ibland kanske bara en microvila. Sitta ner och göra ingenting. Varva ner.  Eller köra en avslappningsövning. Andas. Kanske behöver jag sova en stund. Eller så kanske jag behöver ställa in eller avboka nån sak eller två. 

Jag vet allt det där men ändå motarbetar jag mig själv. Som sagt, jag är min egen värsta fiende. En fiende vill man ju inte ha i sitt liv. Hur blir man av med den på bästa sätt. Knepigt värre. 

Imorgon taktil massage. Längtar!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar