Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 29 oktober 2018

Olustig känsla 

Nu har jag krupit ned. Har längtat efter sängen hela dagen. Inte mycket sömn för min del i natt. Dels för att jag låg brevid en stökig och hostig liten gosfia. Lilla Malva. Och sen så tog jag inte min medicin igår. Vågar inte ta nattmedicinen när Malva är här. Och då sover jag sämre. Men det gör inget. Är underbart att få vara med henne. 

Man hinner med mycket när man är med Malva för hon gillar att hitta på saker. Vi har lekt med dockor, pärlat, ritat, bakat, sett på film, sjungit, läst, varit ute, spelat memory...

Intensivt men väldigt härligt och mysigt. Och mycket kärlek, glädje och skratt. Underbart! 


Emma sov hos en kompis inatt och när hon kom hem idag så hade vi filmmys. Rullade ner, tände ljus, gjorde lunch, kröp upp i soffan, under filten och åt mat framför tvn. 

Skönt att få hänga lite själv med Emma.  ❤️ 

I em/kväll har jag bara vilat. Känner mig inte riktigt i form. Men det kanske mest beror på att jag är trött. Har en olustig känsla i kroppen. Vet inte varför. Känner mig orolig. Låg. 

Hoppas lite sömn kan göra susen. 

På torsdag ska jag äntligen ta bort skyddet som sitter över skruven. Hoppas allt ser bra ut och att det känns lite bättre när det är borta. Det är hårt och väldigt oskönt. Och jag vill bara slita bort skiten. Kan nästan få lite panik när det gör som mest ont. När det stramar och  spänner. Och jag känner att det liksom sitter fast. Fast i mitt huvud. Sjuk känsla. Creepy ...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar