Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

lördag 17 juni 2017

S☀️MMARLOV

Jag vaknade med en enorm huvudvärk vid 05. Gick upp och tog en tablett. Somnade om. Vaknade några timmar senare , fortfarande huvudvärk. Gick upp och åt lite frukost, tog mer tabletter , satte mig ute och tog lite frisk luft sen började det äntligen släppa. 

Emma drog på kalas, Micke till golfbanan 
och jag pärlade klart en beställning sen vilade jag en stund till. 

Sen kom Micke o Emma hem och då dök även Patric o Malva, Nina och barnen ( Agnes och Alexander )upp. 
Vi fikade lite ute i trädgården sen drog vi till lekplatsen en stund. 
Sen hem hit igen för lite häng och lek i trädgården. Och så lite grillat på det. Vilken härlig dag! 
 
Jag fick en chiliplanta av Nina som jag har planterat. Spännande! Hoppas jag inte tar dö på den bara. Jag har inga gröna fingrar 🙈

Det kom även hit en kompis till Emma. Dom har lekt superbra hela kvällen. När Markus och Martinus uppträdde på sommarkrysset var det fullt ös på Emmas rum. Dom sjöng (skrek) och dansade ( hoppade) så jag trodde dom skulle braka igenom golvet haha. 
Emmas kompis, som oxå heter Emma, ska sova över här så nu har tjejerna precis lagt sig. Jag med. 

Jag känner mig enormt trött i huvudet. 
Vi kollade på serien Farang förut men jag hade svårt att fokusera och höra vad dom sa. Svårt att hänga med.  Riktigt hjärntrött. 
Har nog hållt igång lite väl mycket senaste dagarna. 
Imorgon blir det en vilodag. Jag ska verkligen inte göra någonting mer än det som är nödvändigt. Äta och gå på toa, typ. 







Denna veckan har jag träffat Patric och Malva en stund nästan varje dag. 
Så mysigt att umgås med dom. 
Är så tacksam över att dom vill komma hit. Att dom trivs här. Och att vi har så roligt tillsammans. 
Så fort dom har gått hem saknar jag dom. 

Älskar att se Patric , Emma o Malva tillsammans. 
Dom är mitt allt. Jag är så stolt över dom. 
Går liksom inte med ord beskriva hur mycket dom betyder. Men allt annat känns så oviktigt. 

Jag önskar verkligen att jag hade sluppit sjukdomen jag har. Hade kunnat gjort vad som helst för att slippa gå igenom det jag har gjort senaste åren. 

Men... sjukdomen har ändå på någotvis fått mig att "landa". Att verkligen prioritera det som är viktigt. Fått mig att förstå vad som betyder något. 
Min kurator har oxå hjälp mig enormt mycket på vägen. Likaså mindfulnesskursen.

Det har varit en jobbig resa men den har liksom fått mig att "mogna". Men så har jag ju visserligen blivit farmor oxå. Haha. 
Snart övermogen 😂

Nu kan allt iallafall bara bli bättre. Jag ska bara återhämta mig efter operationen. Ta mig igenom rehab och bli stark igen. 
Sen ska mitt nya liv börja ❤️ 


Just det...
Igår hade Emma skolavslutning. 
En fin stund i kyrkan. Och jag grät som vanligt när barnen sjöng. 


Efter avslutningen drog vi in till stan. Mötte upp svärmor, Patric o Malva. Vi fikade och gick sen en runda på stan. 

Emma köpte färg till håret ( går ut vid tvätt ) 
Hon blev så nöjd 


Min fina dotter ❤️

Nu ser vi fram emot en fantastisk sommar och jag hoppas Emma får ett riktigt roligt och härligt s☀️mmarlov. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar