Operationsdagen ( onsdags) väcktes jag kl 05.30. Dusch och op-kläder på. Ner till operation. Och snabbt nersövd.
Operationen tog lite mer än 4 timmar.
Vaknar på uppvaket med flera nålar, dropp, kateter och stort förband över huvudet.
Tycker först att jag mår ok. Inte särskilt ont alls.
Sover i nån timme. Dom väcker mig för att kontrollera om jag kan lyfta ben, armar, säga årtal, vilken stad jag är i osv.
Jag klarar testet!
( dom gör detta upprepade gånger och det är inga problem för mig )
Börjar svettas, känna mig yr och sen börjar jag kräkas. Jag kräks. Och kräks. Och kräks.
Kan säga att kräkas på en tom mage. Alltså ta i så in i...för att bara få upp
galla är inget man bör testa med nyopererat huvud.
Fy ända in i...obeskrivlig smärta.
Jag skrek emellanåt. Svetten rann. Dom baddade mig med kalla handdukar över hela kroppen. Höll min hand. Bytte kräkpåsar.
Jag sov ingenting den natten. Fick vara kvar på uppvaket. Kräktes 1-2 ggr i timmen.
På torsdags em förflyttades jag till Öron näsa hals.
Trött matt och yr. Inte fått behålla en droppe vatten.
Ont i huvudet. Kändes som en stor tung sten. Ärret går en bit ner i nacken så jag är rätt stel.
Är öm , svullen och blå i pannan efter ställningen jag hade under operationen.
Emma o Micke kom och hälsade på. Jag orkade knappt prata. Emma ville gärna följa med. Nu i efterhand var det kanske dumt att hon gjorde det. Hon blev rädd och ledsen när hon såg mig och ville åka hem.
Torsdag natt var lika hemsk. Kräktes och hade ont i huvudet.
Då vaknade jag även på natten och hade ont nere i magen. Kände mig kissnödig. Tänkte att det kan jag ju inte vara. Jag har ju kateter. Ringde ändå på sköterskan. Jo då. Jag kunde vara kissnödig. Stop i katetern och massa urin i blåsan.
Bort med katetern.
Fredagen fortsatte likadant. Trött och kräktes.
Fick sätta nya nålar som slutat funka.
Upptäckte en knöl bakom mitt öra som ömmade. Förmodligen bara en blodutgjutning. Kommer gå ner. Men är läskig.
Det beställdes röntgen eftersom jag är så trött, kräks och har ont. Ner på den.
Fick besked att röntgen såg bra ut.
Sov bättre natten till idag.
Har till och med orkat duscha. Det var förbannat skönt. Hade velat tvätta håret som har massa torkat blod men får inte det än. Det var en pärs att duscha och jag somnade helt utmattad efter.
Var ute och gick en runda i korridoren med. Men då blev jag alldeles kallsvettig och fick svimningskänsla så tillbaka till sängen igen.
Då kommer en läkare in och säger att dom har kontaktat neurokirurgen för röntgen har ringt och sagt att dom tittat på bilderna igen och upptäckt en liten benbit som är lös. WHAT??!!
Så ny röntgen igen. En kontraströntgen. Ligger och väntar på den nu.
Har precis fått en nål till som dom ska spruta in kontrastet i.
Fan!
Kan det inte bara vara nog nu.
Har fortfarande inte fått i mig nån mat. Kan inte känna lukten utan att må illa.
Har alltså inte ätit sedan i tisdags em. Inte konstigt att jag är trött.
Idag har jag iaf fått behålla lite fil och flingor.
Åt nyss ett smörgåsrån. Hoppas på att få behålla det. Första kaffet sen i tisdags drack jag nu ikväll oxå.
Värsta detoxen det här.
Jag känner mig trött och matt. Molande värk i huvudet. Ont i magen efter alla kräkningar. Typ träningsvärk.
Men jag kämpar på.
Klarar mig med bara alvedon mot huvudvärken. Gör lite ont men vill inte ta nåt starkare så länge jag klarar mig utan.
Får sprutor i magen mot proppar. Vätskedropp. Antibiotika. Medicin mot illamående.
Jag vill bara hem nu men inser att jag får härda ut ett tag till.
Mindfulness funkar inte helt bra just nu.
Svårt att tänka positivt. Att behålla lugnet.
Men andningen har faktiskt hjälpt mig en del när jag stressat upp mig.
Jag ligger mest. Slöglor på tv. Sover.
Är stel i hela kroppen av i princip 4 dagar helt liggandes.
Ingen ställning är skön i sängen nu.
Allt är bara jobbigt.
Ena stunden vill jag skrika rakt ut, hoppa ut från fönstret, gråta.
Men så tänker jag på vad läkaren sa:
Det kommer vara en tid efter som är tuff.
När du tänker:
-Varför gjorde jag det här.
Men härda ut. Det blir bättre.
Det är min inställning nu. Allt blir bättre. Även om det är svårt att tänka det just nu.
Ver inte hur mycket jag ska orka.
Men man har väl mer krafter än man tror.
Fast jag är verkligen helt slut. Totalt uttömd på energi. Orkar inte ens bry mig om Prins T.
Det susar och jag stör mig inte ens.
Blir varm i hjärtat av alla som hört av sig. Sms, presenter och telefonsamtal. Meddelande på Facebook mm
Tack!
Det är när man går igenom nåt sånt här man förstår vilka som verkligen bryr sig. ❤️
Jag kämpar på 🌸
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar