Vårdpersonal

Jag är hemma. Magisk känsla. 

Benflisan ska inte vara någon fara. Den ligger still där den är...typ. Och cirkulationen i hjärnan var bra. Knölen som uppkommit bakom örat är en blodutgjutning som förhoppningsvis lägger sig. 

Jag är trött och matt. Att gå från sängen till köket är påfrestande och jag är lika trött som efter en löprunda. 

Patric och Malva var förbi idag. När dom hade gått sov jag i 1,5 timme. 

Sen har jag legat nästan hela eftermiddagen. 

Ingen kraft. Men var ändå ute i trädgården en stund och vattnade blommor. Vårt fina blåregn har börjat blomma. Älskar det. 

Sen har jag myst massvis med Emma ❤️

Och sugit i mig energi av både Patric och Malva när dom var här. 

Mina barn och barnbarn. Min familj.  Börjar nästan gråta när jag tänker på det. Men ett tag på uppvaket ,när jag mådde som sämst, hade jag dödsångest. Trodde aldrig jag skulle få se dem igen. Grät och hade verkligen panik. 

Är så tacksam över all fantastisk personal som tagit hand om mig under den här sjukhusvistelse. Torkat tårar. Hållt handen. Tröstat. Baddad mig över hela kroppen med kalla handdukar när kroppen kokade och svetten rann. Försökt borsta ut blodet från mitt hår ( eftersom jag inte fick tvätta det )

Gjort allt i sin makt för att hitta en lösning för mitt illamående och kräkningar. Bytt kräkpåsar. Engagerat sig. Pratat med mig. Lugnat mig. Kört mig i rullstol ner till Apoteket så jag kunde hämta ut min medicin innan jag åkte hem. Så omhändertagande.

 Jag vet. Det är det dom gör i sitt jobb. 

Men ändå...vårdpersonal, vilka människor. Det är mina hjältar. ❤️

Är oxå tacksam över Sveriges sjukvård. 

Att jag fått opereras av otroligt duktiga läkare utan att det kostar mig någonting. Och all medicin som jag hämtade ut kostade mig 38:-  

Tacksam 🙏🏻

Får fortfarande inte i mig så mycket ätbart. 

Det liksom vänder sig i magen direkt. 

Läkarna sa att det kan bli som nån spärr. Att kroppen förknippar allt jag ska äta med nåt obehagligt. I mitt fall smärta och illamående. 

Jag är så jäkla less på att kräkas nu. Min kropp med. Ont i magen, typ som träningsvärk. Kan knappt gå upprätt. Hes och det svider i halsen. 

Jag har tappat 5 kg. Är under 60 kg nu. 

Jag ser inte särskilt pigg ut. 

Micke säger att jag ser ut som en tångräka. Haha. Schysst. 

Idag har han handlat allt jag tycker om så att jag kanske kan småäta lite då och då. 

Han kom hem med smörgåstårta oxå. Och jag fick faktiskt behålla en minibit. Och några skedar glass. 

Inte ens choklad går ner, salt godis som jag älskar...knappt att jag kan dricka 

kaffe. 

Nu har jag intagit ryggläge igen. Kolla tv en stund innan det blir sängen. 

Blir mycket vila för mig nu. 

Har en molnande värk i huvudet hela tiden. Men inte värre än att jag kan hantera det. 

Mer jobbigt med nacken. Spänd och öm. 

Sen rycker det läskigt i tinningen och ögat. 

Har fått starkare värktabletter som jag ska ta vid behov men jag väljer att bara ta dom till natten om det verkligen behövs. Försöker klara mig på vanliga panodil annars. 

Gillar inte starka tabletter. Så lätt att bli beroende. Dessutom mår jag aldrig bra när jag tar det. Blir alltid dåsig och känner inte att jag har riktig kontroll. 

Så nån missbrukare skulle jag nog aldrig kunna bli...inte för att det är nåt jag strävar efter heller haha

Nästan så jag känner att jag skulle kunna bli nykterist faktiskt. Nääää. Ett glas bubbel ibland är alldeles för gott för att vara utan. 

Som sagt...underbart att vara hemma igen. 

Inser att det är en tuff väg framför mig nu. Men det går framåt. Nu ska jag tillbaka. Starkare än någonsin.