Daggmask

Idag har jag skrattat mycket. Det är skönt. Hörde på tv nu ikväll:

Man måste vara glad och skratta mycket för att orka vara ledsen. 

Så sant så sant. 

Samtidigt som jag skrattar så är jag ledsen inombords. Det gör så ont bak i huvudet. Vid skruven och ärret. En svidande, brännande känsla. Känner mig helst slut. Smärtan tar verkligen all min energi. 

Och ikväll gör det extra ont. Tvättade håret över badkaret. Stod framåtlutad och sköljde med duschslangen. Och så slog jag i skruven med munstycket. Aj!!!

Åh fy ända in i...vad ont det gjorde.  Hur klumpig får man vara??? Men jag har inte vant mig vid att den sitter där än. Fastar  med mössan i den. Kommer emot när jag borstar håret. Och håret trasslar sig runt den. Kan inte ligga på den sidan när jag ska sova. Blir en konstig känsla och den liksom skrapar mot kudden om jag rör mig så det blir ett obehagligt ljud i huvudet. Hua!

Hur sjutton ska jag vänja mig vid detta? Och hur bra var det egentligen för min redan skadade hud bak i huvudet med ett ingrepp till? Och ansiktnerven är ju bara ännu mer uppretad. 

Jag känner att jag börja dala ner i det där mörka hålet igen. Liksom tungt att andas och tryck över bröstet. Får panik av att ha bh-n på mig. Tycker den trycker och spänner. Men den sitter precis som innan. Är bara en känsla av att jag inte riktigt får luft. Kan inte ta djupa andetag. 

Men jag vill inte ner i mörkret igen. Spjärnar emot. Försöker använda mindfulnessövningar. Har börjat pärla lite igen. Börjat ut och gå en hel del. 

Försöker tänka på att ha ett lugnare tempo. Låta hjärnan vila. Märker att när jag är trött så bir känslorna svårare att styra över och jag blir lättare låg och ledsen.  Då spänner jag mig vilket resulterar i starkare tinnitus och mer smärta bak i nacken och skuldran. 

Känner mig så tragiskt ibland. Vill kräkas på mig själv. Vilken deprimerande människa. Bara massa skit och elände med mig.

Jag vill ha tillbaka mitt liv och min kropp. NU!!!

Hur som helst, skönt att få skratta idag. Har hängt med Malva. Vi hälsade på min mamma. Fikade där. Gick en långpromenad hoppandes över daggmaskar. Det kryllade av dom på cykelvägen. Malva fick panik och jag fick bära en tjej som höll krampaktigt i mig. 

-Samoo. Snälla snälla bär mig. Jag tycker inte om maxar (maskar). 

Malva följde med mig hem. Vi gjorde lunch. Lekte buss. Lekte häst. ( fråga inte Hahaha) spelade hög musik och dansade i köket. Mycket skratt och bus. 

Vidare till Öppna förskolan där vi mötte upp Tilda. Jag var där med dom en stund men sen gick jag hem och vilade. Helt slut efter en intensiv och tung dag. Tung för att jag bar henne 30 min på väg till en buss. Ångrar nu att vi valde att gå men trodde ju inte hon skulle få panik över daggmaskar. Hon brukar ju älska att gå. Men samtidigt mysigt att bära henne för jag fick massa gos. Och jag har alltid väldigt roligt med Malva. Hon är så fantastiskt härlig. Och helt underbar. 

Nu ska jag krypa ner. Imorgon tänkte jag in till stan och uträtta lite ärenden. Ska även till optikern. Funderar faktiskt på att gå och ta en fika ensam, med mig själv. Och försöka njuta av mitt eget sällskap.

Men nu ska jag först sova...förhoppningsvis hela natten!

Måste bara berätta om älskade lilla Emma. Hon är en så fin tjej med stort hjärta. 

Hon kom hem och berättade att hon hade 14 av 17 rätt på sitt musikprov. Jag tyckte det var superbra och frågade hur det hade gått för dom andra. Om nån hade haft alla rätt. 

-Nä ingen hade alla rätt men två i klassen hade bara 3 rätt. 

-Men oj sa jag. Vilka då. 

-Det vill jag inte säga. Känns så taskigt emot dom. Men jag kan säga dom tre som var bäst i klassen istället. 

Och så sa hon det. Men så fint av henne att inte säga vilka det inte hade gått så bra för. Min älskade lilla tjej ❤️