Känslor

Idag har det varit en dag med mycket känslor. Började redan igår kväll. Patric ringde sent och sa att Tilda hade börjar känna av rejäla sammandragningar. Men dom hade fortfarande inte ringt in till förlossningen så jag trodde inte att det skulle vara dags att föda förrän kanske idag på morgonen/förmiddagen. 

Men i natt runt 00.30 kom dom in till förlossningen och 03.15 föddes en liten prins.  En fin liten kille som är 51 cm lång och väger 3640 g. 

Älskade lilla Vinston. Ett barnbarn till att älska. 

Det är en så fin gåva att få ett barnbarn till. En lycka som är svår att beskriva. Och det är så känslosamt att se sitt  barn få egna barn. Jag är så tacksam att få vara med om detta. Att få vara delaktig. Jag blir lipig att bara tänka på det. Jag har två fantastiska barn och nu två fina barnbarn. 

Och lilla Malva som har blivit stora syster. Hon är så lycklig över sin lillebror. Och Emma som blivit faster igen. Hon är så stolt. Hon kommer älska dom gränslöst mycket resten av sitt liv. Det är jag övertygad om. Malva och Emma har redan väldigt starka band. 

När ett litet barn föds så fylls kroppen av så mycket känslor. När man håller den där lilla minimänniskan i sin famn så känns det nästan ofattbart. Hur ett barn kan leva och växa i en mage och sen helt plötsligt vara redo för världen. Redo för livet. Och man är så tacksam att man får uppleva det. Inget annat känns liksom viktigt. 

Som sagt, mycket känslor idag. Jag är så rörd. Så fylld av lycka och kärlek. Tack alla vänner som har hört av sig och gratulerat idag. Och tack för fina blommor. Fint att ni förstår att det är stort för mig att vara farmor. En dag får ni förhoppningsvis också känna denna underbara känsla. 

Och så blir jag så ledsen. Så ledsen över att jag har så ont. Kunde knappt hålla lilla Vinston idag. Svårt att få luft. Visste inte hur jag skulle sitta. Det värker så i mitt bröst och bak ut i ryggen. Kan inte riktigt ta djupa andetag. Vad är det som händer? Är det spänningar? Jag har ju haft lite extra ont ett par dagar. Rejält ont faktiskt bak i huvudet. Idag var jag så bortdomnad i kinden och underläppen att jag hade svårt att få i mig morgonkaffet. Detta gör mig såklart stressad och orolig. Och då spänner jag ju mig. Skjuter liksom upp axlarna till öronen. Och då är det ju svårt att andas ordentligt också. Bröstkorgen kanske blir överansträngd? Jag vet inte alls. Försöker bara hitta en lösning till vad det kan vara. Börjar få lite panik. Känner mig ju liksom helt matt av att inte få riktigt med luft. 

Inte för att läkaren på Öron näsa hals kan göra nåt åt detta men jag får väl fråga om det på fredag när jag ska dit.  Och så får jag se till att slappna av rejält imorgon när det är Taktil massage igen. 

Nu ska jag ändå försöka hålla kvar känslan av lyckorus och nyfödd bebis och somna gott. ❤️