Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

tisdag 6 november 2018

Utmattad

Nu har jag lagt mig. Det har varit en lång dag. Upp tidigt. Buss 2,5 timme till Västervik och smärtenheten. Där var det ganska jobbigt. Balansträning. Övningar för att få nacken, axeln och skuldran att släppa på spänningarna. Min ansiktsnerv triggades igång. Du söte tid. Enorm smärta. Kräktes. Blev helt matt. Groggy. Vi fick avbryta sjukgymnastiken tidigare för att jag orkade inte mer. 

Jag är tydligen väldigt spänd och hård på hela vänster sidan av axeln och skuldran. Och upp i nacken. Jag är kortare på vänster sida. Jag belastar hela min kropp fel och går "fel" pga av den dåliga balansen. 

 Jag får knappt upp vänster arm när jag ska sträcka den rakt upp pga att jag är så stel och spänd. Jag har börjat bli klumpig. Tappar saker och har inte riktigt kontroll över vänster arm/hand. Det tror man dels beror på att jag är spänd men också att hjärnan är så trött att den inte riktigt hinner med signalerna. 

Och min ansiktsnerv är väldigt påverkad och triggas igång lätt. Dom skulle kontakta Linköping för troligtvis kommer det inte bli bättre av bara medicin utan det kommer behövas hjälp av neurokirurgen med någon form av ingrepp. Fattade inte riktigt vad. 

Men först måste jag ändå testa med medicin samt behandlingar på smärtenheten. Och även gå smärtkursen där innan det görs något annat. 

Så det blir en hel del resor till Västervik i några veckor nu. Träffar med sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog. Och så gå i smärtkursen. Då sover jag över på sjukhuset. 

Pjuuuh. Blir trött bara av att tänka på det. Men är tacksam att ha fått plats där. Vet att det är långa köer. Dom kan ju det där med smärta och vet mer om vad som kan göras. Vad som är bra och inte bra, osv. 

Sen skulle jag försöka plocka bort nåt från det dagliga schemat. Göra mindre och vila mer. 

Göra mindre? Jag gör ju typ ingenting. Vad ska jag ta bort då?

Gärna träna mer, bra att träna balansen, men kortare stunder varje gång.

Min hjärna är tydligen rejält stressad. Dels pga av bara ett balansorgan. Sen av den långvariga smärtan. Inte konstigt att jag är trött och känner mig helt tom på energi ibland. Som i söndags när jag knappt orkade gå upp på toa. 

Efter besöket på smärtenheten idag gick jag och käkade lunch på ett väldigt mysigt fik. Dit kommer jag gå varje gång jag är i Västervik.  Café Tant Grön, ett riktigt Malin-ställe. 

Bussresan hem sov jag bort. Vi skulle handlat på Maxi men jag orkade inte. Så hem och lagade mat. Fick lite mer energi när vi hade ätit så jag gick ut en runda och tog lite luft. En kortare pw i dimman. Sen hem, tog en kaffe och så hopp i säng. Kommer nog snart somna...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar