Räkmacka

Jahopp, då var det läggdags igen. Har krupit ner. Har längtat efter sängen hela dagen. Har varit ruggigt trött idag. Tycker jag har känt mig lite gungig hela dagen. Ostadig. Men kan bli så när jag är extra trött. Blir väl jobbigare för hjärnan att klara sig med bara ett balansorgan då. Har även haft ett lustigt tryck i örat hela dagen. Konstig känsla. 

Idag fick jag ju åka in och fixa om mina naglar. Sen bjöd min bonusfarmor och farfar på lunch på Ming. Emma och jag uträttade några ärenden och sen åkte vi hem och bara softade. 

Jag tog en pw nu ikväll. En vinglig sådan. Vinglade ut i gräset flera gånger när jag gick. Fattas bara att jag hade hamnat nere i diket. Eller blivit tagen för fylla. Haha. 

Eftersom jag ändå kände mig "full" så tog jag ett glas bubbel ikväll. "När man festar festar man och då festar man rejält". Hade en miniflaska hemma. Blir lite mer än ett glas. Alldeles lagom. 

Vi lyxade till det med räkmackor ikväll oxå. Fredagsgutt. Men nu är jag så mätt så jag knappt får luft. 

Imorgon kommer Malva och Tilda på lunch och fika. Mys. Erbjöd mig att ha Malva en stund imorgon fm så Tilda får vila lite. Hon är höggravid nu och jag vet att hon har det tungt och är trött. 

Det blir även en runda till kyrkogården och tända ljus. Men vi väntar tills det blir lite mörkt. Då är det så fint att gå där. 🙏🏻

Sen ska vi på spökrunda på Skälby.  Emma ska ha med en kompis som även ska sova över sen. 

Micke och jag erbjöd oss att föräldravandra imorgon. Det är föräldrarna från Emmas klass som har sin lott imorgon men det verkade inte lösa sig så vi erbjöd oss. Vi ska ändå inte göra något särskilt och jag ser det inte som något problem. Dock är det lite konstigt att föräldrarna till 4:e klassare måste kvällsvandra. Våra barn är 10 år. Då är man ju inte ute och "ränner". Det får man ju verkligen inte hoppas iaf. 

Men som sagt, inga problem för oss att gå en runda i byn. 

Tänk att det faktiskt finns föräldrar som aldrig vill ställa upp på sånt. Eller som typ aldrig vill engagera sig. Aldrig går på föräldrarmöten eller saker som händer i skolan, uppvisningar mm Föräldrar som aldrig går på sina barns fritidsaktiviteter, träningar osv. Föräldrar som aldrig är med sina barn någonstans. Föräldrar som hellre tar ett glas vin på helgen än att vara redo att hämta sitt barn precis när som helst. 

Om Emma har kompisar som sover över så tar vi aldrig nån alkohol. Iallafall inte båda två. Och skulle nu någon av oss ta nåt så är det inga mängder. På sin höjd ett glas vin eller en öl. Och likadant om Emma sover över hos en kompis, då är någon av oss alltid körklar. Man vet aldrig vad som kan hända. Skulle vi nån gång göra nåt, vara bortbjudna eller så och Emma ska sova över hos en kompis så ser vi alltid till att ha en plan B i så fall. Att någon kan hämta henne om hon blir sjuk eller något skulle hända. 

Självklart måste man kunna hitta på saker och göra grejer utan barnen ibland men det är skillnad om vi har barnvakt och Emma är hos våra familjer och sover över. Då vet vi ju att dom är redo om det skulle vara något.

Men det är inte så ofta som vi har barnvakt till Emma. Hon är nästan alltid med oss. Vi ser inga problem med att ha med henne på middagar och tillställningar. Och hon tycker det är kul när vi är iväg på saker. 

Det är liksom så livet är när man skaffar barn. Det ingår i föräldrarskapet att alltid finnas där. Att alltid vara redo. Ett barns rättighet. Och en förälders skyldighet. Tycker jag iallafall. 

Det är valet man gör när man skaffar barn, att kunna sätta sig själv åt sidan. Barnen bästa  kommer alltid först. När ett barn föds föds också en förälder. Inget blir sig likt. Det är en rejäl utmaning att få barn. Och en prövning deluxe på många vis . Man är alltid en förälder, 24/7. 

Men trots prövningar, oro, stress, trötthet, inte få bajsa ifred, strider, trotsåldrar, ältande, tjatande , lärande, frustration och utmattning så är det det bästa som kan hända en. Att få barn. Iaf var det så för mig. Med mina barn känner jag mig hel. Sån lycka och glädje. Och denna enorma gränslösa kärlek. 

Jag har gjort många fel och gör fortfarande fel i mitt föräldrarskap. Jag är inte perfekt. Men jag gör så gott jag kan. 

Jag vill att mina barn ska veta att dom alltid kan ringa mig eller prata med mig och så kommer jag göra allt jag kan för att hjälpa. Jag vill att dom  ska känna sig trygga och veta att jag finns där. Alltid!

Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på alla barn som inte har en trygghet. Eller som inte får kärlek. 

Barn, det dyrbaraste vi har. Vår framtid. ❤️