Ångestattack

Var nyss på väg att få en riktig ångestattack. Flög på i bussen. Som tur är när jag var nära hemma. Gick snabbt hem. In på toa och stängde dörren, ville inte att Emma skulle se mig, och så la jag mig på golvet och tokgrät. Tryck över bröstet. Hjärtat slog hårt. Pulsen ökade. Jag blev yr. Låg nog 10 min. Försökte fokusera på andningen och hitta fokus igen. 

Nu har jag satt mig med en kaffe och försöker varva ner. Tårarna bränner fortfarande bakom ögonlocken. Det kniper i bröstet. Nu har det varit ett par jobbiga veckor igen. Biverkning av medicinen. Fick sluta tvärt med den. Ont i huvudet igen. Brännande och stickande smärta   Stel i nacken. Spänd. Oroskänslor. Deppigheten började krypa på. 

Igår hade jag en hemsk dag. Låg mest hela dagen. Kunde knappt äta. Gick inte tugga. Då triggades ansiktsnerven igång igen. Brände som eld. 

Idag mådde jag bättre. Hade även läkarsamtal med Vätervik smärtenhet igår så jag har fått ny medicin utskrivet. Typ Lyrica fast heter nåt annat. Har hört att det är rena rävgiftet med galna biverkningar. Men måste väl ändå prova. 

Hur som helst så var jag på Öron näsa hals idag för samtal om benförankrad hörapparat och operation. Brukar göras med lokalbedövning men nähepp. Funkar inte på mig. Måste sövas ner. Alla ingrepp i mitt huvud har gjort skallbenet alldeles gropigt och buckligt och det kan vara svårt att fästa den metallgrejen och skruven i skallbenet så han ville söva ner mer mig eftersom det kan bli komplicerat. Oh my god. Han berättade även att den grejen dom sätter dit i princip inte går att ta bort. Den växer nämligen fast  i skallbenet. Hjälp. Blev yr och svimfärdig. Helt uppstressad. Tänk om kroppen reagerar negativt även på denna plattan. Precis som den andra jag hade och som jag fick operera bort?! Ångest. 

Fick dag och tid för operationen. Fick ett kuvert med info. Tog med detta och gick ner till rehabhuset dit jag kom ganska uppstressad med hjärtklappning. Men den taktilamasagen fick mig lugn och jag slappnade av. 

In på apoteket efter för att hämta ut min nya medicin. Fanns inte hemma. Tar några dagar. Så klart. Min vanliga tur. 

Hoppar på bussen hem. Upptäcker att kuvertet med tiden och info om op är borta. Gaaah! Ringer rehabhuset. Inte där. Panik. Ringer apoteket. Kommer till kundtjänst. Kopplas vidare. Och kuvertet låg där. Pjuuuh!Hann dock stressa upp mig rejält. Tror det var därför ångestattacken kom. 

Nu är jag helt slut. Helt utmattad. Tom på energi. Känslorna bubblar i mig. Vill gråta och skrika. En kompis sa att hon önskar att hon hade varit hos mig, kunde ligga sked med mig. Trösta och torka tårarna. Det hade jag behövt just nu. Nån som kramade mig hårt  och sa att allt kommer bli bra. 

Min kropp orkar inte mer. Jag orkar inte mer. Vet att hörapparaten kommer hjälpa mig men det är liksom ändå ett projekt. En operation. IGEN! Måste raka håret igen. Sövas ner.  Ingrepp. Måste sys. Ett sår som ska läka. Förband. Fler läkarbesök. Rädsla. Oro. 

Jag vill bara få må bra. Allt var ju så bra i somras. Varför skulle den där medicinen ge biverkningar som var "farliga"? Ville ju fortsätta med den. Varför kan min kropp inte bara funka normalt. 

Läkaren idag beskrev min situation så bra. Allt en vanlig frisk människa gör och hör kommer naturligt. Dom behöver knappt anstränga sig. 

Alla mina rörelse är ansträngande för hjärnan. Och alla ljud måste jag koncentrera mig för att höra. Jag måste fokusera hela tiden för att uppfatta vad folk säger. Allt kommer inte bara naturligt för mig. Kanske är svårt för andra att förstå. Inte konstigt att jag blir hjärntrött och tappar energin totalt emellanåt. 

Som nu, en stressig dag med mycket info. Och sen jakten på ett kuvert. Min hjärna har inte utrymme för det. Allt annat , att höra, gå och göra saker, tar all kraft. 

Ibland hatar jag mitt liv. Eller rättare sagt min kropp. Kan man byta?

Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Mysa med min älskade dotter. Vi ska ha en tjejkväll. Micke är på golfresa. 

Ska försöka fokusera på Emma och suga i mig lite energi ifrån henne. 

Nu ska jag torka bort tårarna och försöka skaka av mig den dåliga känslan i kroppen ...