Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

lördag 22 september 2018

Perfekt

Men wow. Vilken respons jag fått på mitt inlägg om Kropphets. Och bilderna på instastory. Fått både sms och kommentarer på Insta, även från helt otippade personer som jag tycker ser heeelt perfekta ut. Alla skriver såklart att jag är fin som jag är. Klart ingen skulle våga skriva något annat. 

-Du är fin Malin. Lite mycket gäddhäng och degig mage. Men annars helt perfekt. 

Hahaha

Jag måste väl kanske påpeka att jag inte var ute efter likes eller sökte bekräftelse. Jag vill bara , mer som en påminnelse till mig själv och andra, att man ska våga tycka om sig själv. Att man duger som man är. 

Så himla bra av Mia Skäringer att ta upp det här. Hon fick mig stt tänka till, rejält. 

Jag har aldrig retuscherat en bild men klart man försöker använda sin bästa vinkel när man tar kort. Eller använder nåt bra filter. På snapchat finns ju tex snyggfilter. Dock så syns det ju väldigt väl när man använt dom där filterna så alla vet ju ändå att det inte är sanningen. 

Det märkliga är att man ibland, obs ibland, kan känna sig så snygg i spegeln. När man har fixat sig o så. Men så ser man sig själv på bild. Eller tar en selfie och får en chock. WHAT? Ser jag ut så där???

Vips så raderas bilden. Varför egentligen? Det är ju så jag ser ut. Eller ljuger bilden?

Hur som helst så är det inte så att jag liksom avskyr mig själv. Och har hemska tankar om mig själv. Jag är bara inte helt nöjd med mig själv. Iaf inte vissa delar med mig själv. Men vem är det? Förmodligen ingen. 

Finns det någon som är perfekt? Eller känner sig perfekt? Och det är väl tur att inte alla är perfekta och att man är olika. Shit vad livet skulle vara tråkigt annars. 

Det viktigaste är väl att man inte behöver vara helt perfekt för att ändå vara helt fantastisk. 

Inte helt perfekt men ändå perfekt. Typ. Ja ni fattar...

Som armbandet jag gjorde till min systerdotter med R:et upp och ner. Som en påminnelse om att vi alla är lite upp o ner och fram o tillbaka men kan vara bra ändå 

Edit


Jag skulle tagit sovmorgon idag tänkte jag. Nä men då vaknar jag innan 7. Klarvaken. Seg i kropp och knopp men omöjligt att somna om. Så jag gick upp. Tände ljus. Kröp ner under filten i soffan. Och här blev jag kvar. Emma vaknade precis. Så nu ska jag snart äta min andra frukost för idag. 

Ha en trevlig lördag. Blås inte bort. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar