Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

måndag 17 september 2018

Wake me up when it’s all over 

Jag vet inte vad som händer med mig. Jag är så trött. Alltså galet trött. Sjukligt trött. Jag har noll energi eller ork. Jag gör det jag måste men det är knappt jag orkar det. Jag gäspar konstant. Blundar jag lite för länge så skulle jag kunna somna direkt. Även om jag står upp. Skulle säkert kunna somna på cykeln. Jag känner mig dåsig. Okoncentrerad. Jag har ont i kroppen. Jag skulle kunna ligga kvar i sängen hela dagen. Eller i soffan under filten. Klarar  knappt kolla på tv. Orkar nästan inte prata här hemma. 

Jag är fumlig och klantig. Tappar saker hela tiden. Säger fel saker. Även Micke och Emma reagerar. 

I lördags var det kräftskiva hos vänner. En väldigt trevlig kväll. Och jag orkade hålla mig vaken långt in på natta. Sov dock bort halva dagen igår. Men även om jag var trött så vaknade jag iaf med ett leende på läpparna.  Hade  energi framåt em men sen blev det soffhäng igen. Jag har lite energi små stunder. Men mest för att jag känner att jag borde och behöver. Egentligen skulle jag kunna sova hela dagarna. 

Det är tur att det händer saker som gör att jag "måste" engagera mig lite och göra annat än bara vila. Försökte springa i lö. Orkade "bara" 4 km. Tränade idag men det gick trögt. Känner mig inte i form. Tung i kroppen. Benen känns som bly. Det värker i nästan hela kroppen. Typ som när man har influensa.  

Är det medicinen? Är det hösten och mörkret ? Är det depression? Spänningar och oro i kroppen inför operationen om en vecka? Jag vet inte. Vet bara att jag helst av allt bara skulle vilja stänga av. Pausa. Hålla mig undan från allt och alla. Gömma mig i ett mörkt rum. Bara få blunda....


Har försökt göra det lite mysigt i vardagsrummet. För att få lite höstfeeling inne. Ombonat med ljus, kuddar och plädar. Lite lull-lull. 


Idag var vi på utvecklingssamtal för Emma. Det gick väldigt bra. En glad engagerad tjej som sprider bra stämning i klassen. Hon räcker upp handen och är med på lektionerna. Hon är fokuserad på sina uppgifter och hon är väldigt duktig. Och i matte och svenska är hon så bra att hon behöver extra uppgifter för att stimuleras och ha nåt lite mer klurigt att arbeta med. 

Vår lilla Emmis. ❤️

Vi köpte en ny cykel till henne idag. Första nya cykeln hon får. De andra har varit begagnade. 

Hon var så lycklig. 


Nu ska jag sova. Ska tvinga mig upp imorgon bitti o gå en pw. Sen blir jag hämtad av sonen. Ska åka med honom in till stan. 

Sov gott 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar