Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

tisdag 25 september 2018

Stressklåda 

Nämen vad kul. Då vaknade jag inatt med brännande känsla i hela sidan av huvudet på vänster sida. Högg som knivar bak vid ärret. Är liksom som små hårda knutor i ärret. Gör så galet ont. 

Somnade om men vaknade bortdomnad i kinden och i läpparna. Ser lite sne ut säger Micke. Känner mig jättesne som när man har tandläkarbedövning och det känns som att mungipan hänger. Men känns nog mer än det syns. 

Försökte äta en macka nyss men det gick inte. Kan knappt tugga. Fick bli Yoggi. Och kaffet går att dricka men jag får liksom mer trycka muggen mot höger sida av munnen o hälla in. Försökte dricka med sugrör men det var omöjligt. Gick liksom inte suga upp eftersom halva munnen är bortdomnad.  Sjukt läskig känsla. Förhoppningsvis släpper det snart. 

Känner ju ofta hugg och stickningar. Och är alltid lite bortdomnad i läpparna. Men när det blir så här på hela vänster sida, då är det läskigt. Om jag blundar hårt och verkligen pressar ner ögonen så känner jag det inte på vänster sida. 

Varför blir det så här ibland? Kan det bero på senaste dagarnas stress. Att jag har spänt mig? 

Som om inte det vore nog har jag fått klåda igen. Kliar på bröstet och hela halsen. Benen. Armarna. Hårbotten. 

Blir tokig. Försöker att inte klia men det är svårt att låta bli. 



Svårt att se kanske men är röd på hela halsen. 

Får försöka vila mig i form idag. Kanske går ut på en lång pw. Underbart höstväder. Sol och blå himmel. 

Men först försöka att, bokstavligen, hälla i mig kaffet. Och så vila ögonen en stund till. Det är så skönt att krypa ner i sängen igen. Nyhetsmorgon på och så somna om en liten stund. Vaknar oftast inte piggare men är ändå så gutt. Eller kanske sätta mig med kaffet ute i solen?

Fick precis ett fint sms av en vän. Att höra att någon saknar en är en underbar känsla. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar