Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

lördag 8 september 2018

Valet 

Tycker det är skönt att valet är över imorgon. Det är så intensivt innan val. Allt det skrivs om är val. Rösta på oss. Rösta inte på dom. Det lovas hit och dit.Det kastas skit fram och tillbaka. 

Jag önskar det fanns ett parti som verkligen såg till att människor som jobbar i vården fick mer lön. Dom som lägger ner sin själ i att vårda andra. Ge mer till polisen. Dom som skyddar oss. Mer resurser.  Brandmän och sjukvårdare, dom som räddar liv. 

Ge mer lön till lärare och pedagoger. Dom som tar hand om våra barn. Som ger dom kunskap, lek och glädje. Fantastiska människor som ger det där lilla extra till våra barn. Som ser till att våra barn har en trygg tillvaro när vi föräldrar inte är där. 

Önskar det fanns ett parti som såg till att dom invandrare som får/ska stanna här integreras bättre och snabbare i vårt land. Ta hand om dem och använda oss mer av deras kunskap och livserfarenhet. Det borde vara obligatorisk språkundervisning för barn och vuxna. Vill man sedan att sina barn ska ha kvar språket från sitt hemland är det något man får bekosta själv, på fritiden. Och sen även vara snabbare med att utvisa dom som inte får stanna i Sverige. Inte låta det gå flera år. Inte för att jag inte vill ha invandrare hit. Men jag tycker inte det är värdigt att gå i ovisshet i flera år. Det är inte bra för varken dom eller oss. Vi måste vara mer medmänskliga. 

Jag önskar det fanns ett parti som såg till att våra gamla har det bra. Människor som jobbat och slitit hela sitt liv men som nu knappt har råd med mat. Människor som sitter ensamma. Som inte får duscha på flera dagar. Eller kanske inte får gå ut och få frisk luft på flera veckor. 

Jag önskar att det fanns ett parti som såg till att man inte förlorade så mycket pengar på att vara föräldraledig. Att man som förälder slapp lämna sitt barn på förskola redan vid 1 års ålder. När dom inte kan prata eller gå. Fler föräldradagar. 

Jag önskar att det fanns ett parti som verkligen tog tag i problemen som finns i vårt land. Som höll sina löften. Som vågade göra förändringar där det behövs. 

Jag vet inte riktigt än vad jag ska rösta på. Jag önskar det gick att blanda lite. Ta lite bra saker från olika partier. 

 Jag pratar ogärna politik. Tycker det är förbannat trist. Det beror förmodligen mest på att jag inte är så insatt. Och att jag är ointresserad. Emma kan mer om dom olika partierna och vad partiledarna heter än vad jag kan. 

I år är jag mer förvirrad än vanligt. Det känns som att jag inte kommer rösta som jag brukar. Jag vet inte alls än. Jag går på känsla imorgon i vallokalen. Men det enda jag vet, med all säkerhet, är ett parti jag inte ska rösta på. SD. Varför orkar jag inte ens gå in på. 

Det jag tycker är märkligt är att dom flesta inte verkar våga säga vad dom ska rösta på. Varför är det så "hemligt"? Vågar man inte stå för det man tycker?

Jag bryr mig egentligen inte vad människor röstar på. Var och en får stå för sin röst. Det partiet man röstar på står förmodligen och förhoppningsvis för något som man brinner för. Något bra för just dig!

För mig är det viktigt med skola och sjukvård. Mer resurser till polisen. Finns mycket annat som är viktigt också. Men det skulle bli ett för långt inlägg. 

Det viktiga är iaf att man röstar imorgon. Annars kan man inte gnälla sen. 

Nu ska jag sova på saken. Vi får se vem som får min röst...

Vill ändå avsluta med att säga att jag är tacksam över att vara uppväxt  i Sverige. Glad att jag bor här. Vi har ett bra land. Just nu pratas det bara om allt som ska förändras, om det som är dåligt och man glömmer faktiskt bort det som funkar och är bra. 

Senast i torsdags var jag enormt tacksam över sjukvården och den hjälp jag får. Och i går var jag stolt över min dotter när hon visade vilken kunskap hon har i vissa saker. Som hon lärt sig i skolan. Det beror kanske på att hon lyssnar i skolan men till stor del på våra duktiga lärare och pedagoger. Och idag var jag stolt över pridetåget i Kalmar. Olika är bra. Alla är lika mycket värda. 

Gonatt. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar