Operation

Idag har det varit en intensiv dag med Malva och Emma. Det har gått i 200. Men skönt, så jag har fått tänka på annat. Ångesten trycker i bröstet och tankarna är oroliga inför morgondagen. 

Tog en rejäl sovmorgon idag.  Patric och Malva kom hit på lunch. När han åkte stannade Malva kvar. Sen har jag och barnen haft en väldigt mysig dag. Lek och bus. Haft disco. Kört buss. Gått en långpromenad. Gjort  chokladbollar. Och sen fikat och kollat film. Lekte kurragömma och när Malva gömde sig bakom en gardin så åkte hela gardinstången ner. Ooops!

-Samoo. Samooo. Hjääälp. 

Gick inte annat än att skratta åt eländet. Och det var inte hela världen. Bara att skruva upp igen. 

Edit

När Tilda hade hämtat Malva la jag mig och vilade. Började känna tryck över bröstet. Kändes liksom att jag hade tagit på mig en för trång bh. Svårt att andas. 

Tog mig upp och ut på en pw. Frisk luft och så få skingra tankarna lite. 

Nu ska jag ta ett bad. Micke är hemma igen och han och Emma ska fixa mat under tiden. 

Resten av kvällen lär spenderas i soffan. 

Imorgon är det alltså dags för operation igen. Försöker intala mig att det går bra men är galet nervös och orolig. 

-Vad är du mest nervös över frågade en vän? Är du rädd att dö?

Nä...är nog egentligen inte alls rädd att dö. Mest rädd för komplikationer. Rädd att hjärnan inte ska palla mer. Rädd att vakna upp och ha ont. Att jag ska må dåligt. Är heller aldrig kul att behöva sövas ner...

Lite trött på att höra:

Det kommer gå bra. Det här fixar du. 

Hur vet du/ni det, tänkter jag då?

Är inte heeelt lätt för mig att tänka positivt även om jag faktiskt mestadels försöker det. 

Men troligtvis vaknar jag upp pigg och alert och vill åka hem och äta Kinamat. För det ska jag få om jag mår bra, har vi bestämt här hemma. ❤️

Vet ju att läkaren har pratat med Linköping och neurologen och det ska ju vara ok med en operation till. Så jag behöver nog inte vara orolig. 

Mest tror att jag mest är lite less. Tänker att, tänk om man hade planerat lite mer. Då kunde dom gjort detta när dom ändå gjorde en operation i maj. 

Det är liksom nya saker hela tiden och jag får aldrig komma till ro. Nu ska jag raka håret igen. In i huvudet. Sys. Läkarbesök igen. Ta bort förband och stygn. Rehab och vila...igen. 

Suck.

Suck. 

Suck. 

Allt kändes så bra i somras. Ta mig tillbaka. 

Tack alla som har hört av sig och som bryr sig. Ni är guld värda ❤️