Jag har fått remiss till Linköping. Det var det jag var rädd för men...om det är det som kan få mig att må bättre så är det inget att tveka på.
Men samtidigt så känner jag mig ledsen. Och frustrerad. Vill skrika rakt ut. Typ Ronjas vårskrik fast inte av glädje utan av hopplöshet. Vet inte vad jag skulle få ut av att skrika bara. Förmodligen bara få mer ont i huvudet och äta fler Treo.
Nä, jag hoppar skriket. Tror jag drar till gymmet och gör av med dålig energi istället.
Gråter en skvätt också och tycker lite synd om mig själv så ska det nog kännas bättre snart.
Bär på den där känslan hela tiden att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Väljer oftast att skratta åt eländet men samtidigt ser jag inget roligt alls med skiten.
Mysigt att hänga med sonen en stund idag iaf. Och skönt att jag fixade presenterna jag skulle. Två kalas för Emma i helgen. Men det var typ det jag orkade. Lunch och tre butiker. Snabbt in och snabbt ut. För några år sedan kunde jag gå på stan i timmar. Det orkar jag inte längre. Vill bara hem.Dock var det inget jobbigt alls att ta bussen. Rätt skönt ändå. Att bara kunna hoppa på och sitta still. Slippa göra nånting. Älskar att köra bil egentligen men vågar knappt köra just nu.
Resten av min dag blir alltså gymmet, läxor med Emma, middag, soffan,tv och sängen tidigt. Alltid tidigt nu för tiden. Helst kl 20 men jag tvingar mig att vara uppe lite längre iaf.
Imorgon ska jag låna mitt älskade lilla barnbarn. Henne får jag alltid energi av.
Kram Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar