Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 16 november 2016

Träning

Jag behöver träna. Mår bättre av att träna. Särskilt nu eftersom jag har fått nåt märkligt behov av att trycka i mig godis, choklad, chips eller som igår, svulla glass.
Blir galen på mig själv. Blev ju inte bättre av att jag kom hem från semestern och hade gått upp 3 kg. 🙈

Mr M är också snällare emot mig om jag tränar och min balans blir bättre. 
Men hjälp vad jag är omotiverad just nu. 
Konstigt nog tar jag mig ändå till gymmet . Har en förmåga att smita när nåt blir jobbigt. 
Men jag går hit. Har kollat avsnitt på paddan medan jag går på bandet. Midnattssol, Dicte mm. Sånt jag missade på semestern. 
Dom serierna och Svartsjön är ju sååå bra. 
Men Svartsjön kan jag inte se själv, då kan jag inte sova. 👻

Nu är jag på gymmet och ser Nyhetsmorgon. Blir så mycket enklare då. 
Behöver träna styrketräning oxå men njaa. Är så trist. Jag får helt enkelt lära mig att bli kompis med gäddhänget. 


På dom här dagarna sedan jag började blogga igen har flera hört av sig. Dels sagt att jag skriver bra, att jag ska fortsätta skriva, att det är intressant att följa min blogg. Sen har jag också fått höra att man inte visste att det var så "illa". Att man inte visste att jag hade det så jobbigt.
 Fast det är ju inte så konstigt. Jag skriver ibland på sociala medier när jag har en dålig dag, när Herr Kräk tar över och jag kanske ligger och tycker synd om mig själv. Men jag har ju inte sagt allt. Hur jag mår nästan hela tiden. Vem vill höra på det?!
Läser man denna bloggen kommer man få läsa mycket gnäll men jag skriver för min skull. Och vissa dagar är jag gnällig. That's me. 

Har oxå fått meddelande med styrkekramar,kärlek och fina ord. Några som läst har blivit ledsna för att dom känner MED mig. 
Det värmer mitt hjärta. Tack alla som hört av sig ❤️

Men jag är rädd att man bara ska se mig som sjuk. Jag vill inte vara sjuk. Vill inte att man ska tycka synd om mig heller ( jo ok, lite då da...) 
 Jag vill att man ska se mig som samma gamla Malin. Mycket har ändrats men jag är ändå jag. 

" Jag är jag
Det finns ju ingen annan
Som kan vara jag
Det är därför att jag finns
Jag lovar ingenting mer än att jag finns
För någon här som vet
För någon här som minns
Att jag är jag"
/Uno Svenningsson

Igår kväll var jag lite uppgiven. Samtalet om remiss till Linköping stressar mig. 
Låg vaken inatt och lyssnade på Prins Tinnitus som hade partaj. 
Och funderade en hel del. 
Jag har ju tyvärr en förmåga att alltid tänka det värsta men jag ska försöka tänka positivt. 
Det kan ju knappast bli värre...eller?

Snart ska jag hämta mitt lilla barnbarn. Ska suga i mig gos och energi av det lilla trollet. 


Var rädda om er ❤️

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar