Vaknade inatt av att Mr Ménière bestämde sig för att inte låta mig sova. Jag satt fast i en karusell. Virvelvinden.
Går inte röra huvudet när jag blir så yr.
Lugnade ner sig efter va 35-40 min men då blev jag attackerad av Herr Kräk istället.
Kan ju säga som så att jag inte lär vara sugen på spaghetti och köttfärsås på ett tag. 😩
Tog i så jag nog spräckte nåt kärl i ögat. Helt röd.
Öm i hel kroppen över att jag spänner mig så mycket.
Micke vaknade. Även att han knappt minns att vi pratade inatt. Och Emma kom in och la sig hos oss.
Jag skrämmer livet på hela familjen. Fast mest uppskrämd blev jag nog själv. Kommer ALDRIG att vänja mig. Aldrig.
Somnade dock om snabbt. Helt utmattad.
När jag vaknade imorse kände jag mig precis som när man har varit ute och festat. Bakis.
Fick inte i mig nån direkt frukost. Bara kaffe och lite fil.
Känner mig fortfarande lätt illamående.
Nu funderar jag på vad som kan ha utlöst yrselattacken. Ibland spelar det ju ingen roll vad jag har gjort, jag blir yr ändå.
Jag har tränat en del. Men det ska jag ju göra. Kanske tagit i lite väl mycket?
Igår sprang jag upp och ner i trappan här hemma en hel del. Hämtade saker i källaren. Upp och ner på en stol för att plocka ner över skåpen i köket.
Kanske använt balansen lite väl mycket?
Har inte känt mig särskilt stressad. Jo kanske lite på morgonen igår när jag skulle få iväg Emma till skolan. Alltid stress då, hur vi än gör.
Inte känt mig särskilt orolig. Jo kanske över att jag ska till Linköping. Det tänker jag ju en del på .
Sen så är ju oron över att ramla alltid som ett svart moln över mig.
Var ju några dagar sen senast så då vet jag att det kan komma när jag minst anar.
Hur som helst så hoppas jag det dröjer några dagar tills nästa gång. För det här tär enormt på kroppen.
Och mitt psyke.
Nu ska jag vila en stund.
Fuck Ménières
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar