Uppgivenhet.
Rädsla.
När jag piggnade till framåt lunch idag gav jag mig ut o sprang.
Orkade inte så långt men kände ändå att jag fick energi. Solen sken. Underbart.
Genast kryper vårkänslorna fram.
Fick t o m så mkt energi att jag städade. Dammade, dammsög, städade toaletter, torkade golven...ja hela rubbet.
Emma hade en kompis med hem och dom lekte jättebra.
Dom tog fram barbiedockorna och hade fantastisk fantasi.
Blir så glad när jag ser att dom är barn som leker
Inte bara se på paddan, musically eller smink o grejer. Utan verkligen leker ❤️
Emma o jag valde lax till middag idag.
Såå gott. Men efter maten fick jag ont i magen...igen. Har haft en hel del ont i helgen oxå. En av nätterna vaknade jag och trodde typ jag hade tarmvred eller nåt. Men det gick över. Tror det är all medicin som fått min mage att kollapsa totalt.
Eller så är det all stress ...och oro.
Datumet börjar närma sig då läkaren ska ringa och berätta om op. Kanske få ett datum.
Jag känner mig nervös. Rädd.
Rädd för komplikationer.
Gick ut och gick och sprang en liten runda även ikväll.
Känner att lipen är nära hela tiden. Behövde vara själv.
Var så skönt i helgen att bara ha kul o slippa tänka.
Att inte känna efter utan bara vara.
Sen kommer jag hem rakt in i verkligenheten igen
Yrsel och illamående.
Trötthet
Oroliga tankar
Uppgivenhet över att behöva ha denna sjukdomen. Handikappet den för med sig.
Tinnitus som är hemsk.
Allvarligt. Prins T kommer ta knäcken på mig
Jag hatar bruset. Jag hatar tinnitus. JAG VILL HA DET TYST!!!!
Ikväll orkar jag knappt kolla tv. Orkar inte prata.
Jag ringde en vän förut men märkte i slutet av vårt samtal att jag hade svårt att fokusera på vad hon sa. Märkte att jag bara störde mig på bruset.
Och då tappar jag fokus och hör inget alls.
Hoppas det snart vänder för mig. Mina krafter börjar ta slut.
Man har alltid lite mer än man tror, sa någon. Ja...kanske det. Men jag tror att dom sär extra krafterna snart oxå
är slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar