Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 22 februari 2017

Skatteverket

Jag har börjat se ett mönster. När tinnitusen stegrar. Alltså ökar till max. När det bli olidlig och det knappt går att höra något annat än bruset o suset. Då är det dax. Yrsel och dropattack lurar runt hörnet. 

Inatt var det yrselattack igen. 45 min i virvelvinden. 
Inte så länge tänker kanske ni. 
Men jo. Testa att sitta fastspänd 45 min i virvelvinden. En karusell där just din vagn du sitter i får extra mycket snurr 
Som när man är på marknad och dom som sköter karusellen går och puttar på vagnen hela tiden så det snurrar lite till. 
Då är det iof sig kul. När det snurrar extra nån minut. Men i 45 min. Utan uppehåll. 
Det är panik. Det är dödskänsla. 

Men det kunde varit värre. Finns dom det snurrar för i flera timmar. 

Inatt när jag låg vaken låg jag och tänkte på min vän jag fikade med igår. Visst är det skönt att ha vänner man kan vara sig själv helt och hållet med. Som man kan prata om allt med. 

Jag har vänner som finns där för mig...alltid. Trots att jag just nu är väldigt dålig på att höra av mig. Dålig på att ses. Dålig på att prata i telefon för jag blir disträ och ofokuserad. 
Men dom förstår. Dom finns kvar ändå. Ni vet vilka ni är. Allt nere från skåneland och uppåt i landet ❤️


Igår blev min vän arg på mig för att jag inte säger hur jag mår eller hur det är. Att hon istället läser här vad som händer. Men...det är nog lite så jag är. Jag säger nog tyvärr alltid att det är ok. ( men dom som verkligen känner mig ser igenom det där nu )

Jag vill inte vara sjuk. Jag vill inte alltid prata sjukdomar. Att jag har ramlat. Att jag är yr. Det är tyvärr min vardag och det suger tillräckligt som det är. Jag behöver inte prata om det eller bli påmind om det hela tiden. 
Att prata sjukdomar är såååå trist. 
Jag skriver av mig här. Det är här jag ventilerar. 
Det är här jag spyr galla och gnäller av mig. 


Nu sitter jag här och får knappt i mig morgonkaffet. Men tänker ändå snart försöka ta mig till gymmet. Balansträning. 

Har pratat med Skatteverket i telefon. Pratade med en mycket snäll och vettig människa. Hon gav mig väldigt bra tips och talade om vad jag kan/ska göra.  Det leder dock till mer telefonsamtal. Men hoppas ändå allt med min pappas bouppteckning snart kan lösa sig. 

Nähe, dax att ge mig ut snart. Blåser och är svinkallt. Men tror det kan göra mig gott med ett gymbesök och frisk luft. 

Behöver lite energi. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar