Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 22 februari 2017

Lev i nuet



Sedan jag cyklade omkull för 5 månader sedan har jag haft lite ångest. Dödsångest. 
Rädd att ramla riktigt illa. Att jag ska dö. 

Ibland påminner jag mig själv om att leva här och nu. Leva idag för man vet aldrig vad som händer imorgon. 

Idag blev jag ännu en gång påmind om det när jag fick veta att en vän är sjuk. 
Jag blir rädd. Rädd över hur snabbt livet kan vända. 

Jag blir arg och ledsen på mig själv över att jag inte tar vara på livet mer. Att jag inte njuter mer. 
Att jag inte är mer rädd om mig själv. 

Idag cyklade jag för första gången sedan jag cyklade omkull. Dock ingen cykelhjälm. Så himla korkat egentligen. Jag vet ju att jag har cyklat omkull och slog i huvudet rejält. 
Jag ska verkligen köpa en hjälm. Hur fånig jag än känner mig med den på så kan den faktiskt rädda mitt liv om jag cyklar omkull igen. 

Idag har jag funderat mycket på min operation. 
Jag är så rädd. Rädd för alla komplikationer som kan bli. 
Rädd att aldrig mer vakna. Eller att vakna och inte kunna gå eller prata. 
Blir lipig bara jag tänker på det. 
Men det kommer gå bra. Det måste gå bra. 
Jag kommer bli bra. Jag kommer slippa ramla och slå mig. Jag kommer bli pigga Malin igen. Full med energi. 
Jag vill inte vara sjuk mer. 
Jag vill leva och må bra. 
Jag vill se mina barn och mitt barnbarn växa upp. Finnas där för dom. 

Tror faktiskt  jag har lite dödsångest nu ikväll. 
Kanske för att jag vet att det nu är en vecka sedan jag ramlade...det borde snart vara dax igen. 
Frågan är...när, var och hur?
Att aldrig veta...DET är kraftig ångest. 

Nu tar jag mig ett glas rött, lite chips och några ölkorvar. Bara för att jag vill och kan. 
Och dessutom är det lillördag. 



Idag besökte jag äntligen gymmet. Var ett tag sedan. 
Emma och Micke var på stadsbiblioteket på skattjakt. Emma vann en bok. Hon var superlycklig.  
Sen åt vi på McD med min bonusfarmor o farfar. 

Och så har vi träffat Patric , Tilda och gosiga lilla Malva en stund. 
Nu är hon pigg igen så nästa vecka gör vi ett nytt försök med övernattning. ❤️

Imorgon ska jag ut och springa sen ska jag och Emma på bio. Sportlovsmys. 

Nu är det inte långt kvar till helg. Längtar...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar