Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 15 februari 2017

Influensa

Du söte Gud vilken natt. Och vilken dag. 

Emma vaknade med skyhög feber inatt. Ledsen. Ont i huvudet och halsen. Yr och illamående. 
Hon mådde jättedålig. Och vi fick inte ner febern. Trots febernedsättande och öppet sovrumsfönster så hon skulle kylas ner lite.  
Ringde vc idag på morgonen. Dom blev superengagerade. Bad mig väcka Emma o kolla hur hon mådde och ta en temp på henne. Hon skulle prata med en läkare och ringa upp oss igen. När hon ringde  bad hon oss åka till barnakuten. 

Innan vi var framme ringde hon igen bara för att fråga hur det var med Emma. 

På sjukhuset låg Emma helt utslagen och blek. 

Vi träffade en läkare. Det togs halsodling och prover. 

Emma hade hög feber och en hög puls på 120. 

Proverna visade influensa.  Så läkaren rekommenderade ryggläge och vila i några dagar. Samt febernedsättande. 

I knät som svullnade igår sa han att hon har en blödning. 
Så hon har det lindat nu. 

Vilken otur hon har som först åker på halsfluss. Slutade med penicillinkuren i lö och sen åker hon på influensan. 

Lilla hjärtat. 

Sen kommer vi då till mig...ingen bra dag för mig. Förmodligen för lite sömn inatt. Sen orolig för Emma så när vi kom hem från sjukhuset fick jag en dropattack. 
BAAM. Ramlade på toan och huvudet/pannan i badkaret. Aj!

Åkte ändå iväg på ett jobbmöte. 
Möte kändes positivt och jag tror det kan bli nåt bra av detta. 

När jag väl kom hem blev jag helt matt. Kröp ner brevid Emma. Jag sov en timme och hon två timmar. 

Hon har haft hög feber hela kvällen. 
Men nu ligger hon på soffan och verkar lite piggare. 
Har inte fått i sig särskilt mycket att äta men hon dricker iallafall. 

Jag gav mig ut o sprang en runda
 förut. Behövde få luft. Och springa av lite jobbiga tankar. 

Nu ligger jag i soffan under täcker brevid Emma   
Jag har ont i pannan där jag slog i. Och det liksom rycker i ena ögat och gör lite ont när jag blundar. Slog inte i ögat men måste ha tagit stryk ändå på nåt vis. 

Längtar efter den dagen då jag inte har ont nånstans...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar