Frånvarande

Ni vet när man är nånstans men ändå inte är närvarande. När man är där men ändå inte "där"...och inte här heller. Man liksom bara är. Man gör men vet inte riktigt vad man gör. Man tänker men minns inte vad. 

Frånvarande helt enkelt. 

Så är jag lite hela tiden. 

Idag har det varit extremt. 

Gick på bandet på gymmet. Skulle bara värma upp lite. Jag bara gick o gick o gick. Kollade på Nyhetsmorgon samtidigt

Helt plötsligt hade jag gått 5 km 

Hade inte koll på tiden. Och minns inte ett smack om vad jag hade sett på Nyhetsmorgon. 

Nästan lite läskigt. 

Gjorde några övningar men kände mig tom och omotiverad. 

Ibland rusar min puls upp i 300. Och jag känner mig svimfärdig och kallsvettig. 

Det gjorde den i affären idag. Fick sätta mig på huk framför hyllan med hårfärger och låtsas att jag tittade på dom. 

Försökte fokusera på andningen ( nåt jag lärt mig på Mindfulnesskursen )

Det lugnade sig efter ett tag. 

Handlade klart och gick hem. 

Gjorde en god lunch. Egengjord tonfiskröra på färskt bröd. 

Magi. 

Sen vilade jag en stund. 

Skulle hämta Emma men hon följde med en kompis hem. 

Patric o Malva kom förbi. Jag gick ut på en pw med henne så hon kunde sova i vagnen. 

Sen stannade dom kvar här på middag. 

Älskar att ha dom här. ❤️

Skrev lite med en vän förut som är utomlands nu. 

Det är nog den enda jag verkligen kan erkänna för hur jag mår. 

Kan såklart erkänna det för andra oxå. Är inte så att jag skäms. 

Men henne kan jag vara riktigt ärlig emot. 

Vet inte varför jag har så svårt att säga hur jag mår. Varför jag alltid tar på fejksmajlet och säger att det är ok när det egentligen känns helt åt h-vete?

Är jag rädd att min mur ska rasa? 

Jag vill inte att man ska tycka synd om mig. 

Men ibland vill jag bara krypa ihop i fosterställning. Gråta. Bli tröstad i någons famn. 

Självklart tröstar Micke mig

Emma också. 

Dom finns alltid för mig. 

Men...ändå känner jag mig ofta väldigt ensam. 

Fast det är ju självvalt oxå. Jag låter ju inte direkt någon komma för nära inpå. 

Men...dom som känner mig väl borde ju ändå veta hur jag är. Och kanske slå sänder den där jäkla muren jag har runt mig. 

Nu ligger jag på soffan. Väldigt trött, som vanligt. Men måste hålla mig vaken. En ny svensk serie börjar snart. Den vill jag se. 

Imorgon tänker jag ta sovmorgon. För att jag vill och kan. 

Kanske ett besök på gymmet innan jag hämtar Emma o hennes kompis i skolan. 

En tjej i klassen går oxå på dans så vi kör dom dit efter lite mellis o lek. 

Och jag har fått en eftermiddagstid för att göra cellprovskontroll imorgon. 

Imorgon kväll ska Micke iväg och jag och Emma ska ha tjejmys. ❤️

Sen är det snart helg igen...