Dålig balans

Alltså just nu vill jag bara skrika rakt ut. Dunka huvudet i väggen. Idag är inte precis någon lyckodag. Jäklar vad mitt psyke utsätts för prövningar. 

Har varit på årlig kontroll på hudmottagningen idag. Kallas varje år eftersom jag haft hudcancer. Tagit bort många fula fläckar senaste åren. Ja, och då var det dags igen. Ett basaliom på benet och i ansiktet. Och en knuta på foten, som jag sett ett tag och tänkt att det kanske varit en vårta. Först trodde jag det var nåt bett. Sen en vårta. Har haft vårtplåster på. Men det var ju då ingen vårta och det är taget prov från den idag. Det på benet frystes bort. Den på kinden är så liten så den ska jag behandla med nån salva. Just för att slippa ärrbildning. Sen återbesök så att den försvunnit annars frysa den med. Eller bränna eller vad man gör. 

Är väl inte hela världen tänker kanske nån. Jag överlever. Det var ju inte den farligaste formen av hudcancer som jag haft innan. Nä. Jag vet. Men det är liksom ännu en grej som hänger över mig. Fler läkarbesök. Mer stress. 

När jag är stressad så spänner jag mig. Och när jag spänner mig blir balansen sämre. Vilket jag fick erfara idag. Med dunder och brak. 

Har lite svårare att gå i tofflor. Eftersom dom sitter löst på foten och jag behöver mer stabilitet. Men jag hasar ju ofta runt i dom här hemma ändå. Tofflorna alltså. Är typ som birkenstock eller vad det heter. 

Hur som helst så har jag känt mig lite skakig i benen sen läkarbesöket idag. Och kände mig rätt matt när jag var i affären. Typ ofokuserad och hade liksom inte koll på nåt kändes det som. Här men inte där, där men inte här-känslan. 

Väl hemma så kom min favvofamilj. Dom hängde i trädgården. Malva plaskade i sin pool. Emma hoppade på studsmattan. Det hördes skratt från trädgården och jag kände mig lugn och glad över att dom var här. 

Började laga mat. Behövde hjälp med att öppna en burk. Gick ut i trädgården med burken och fick hjälp av Patric. När jag skulle gå in igen, hasandes på tofflorna,så hängde inte kroppen med. Jag försökte dra fötterna uppåt och kliva upp på trappsteget men foten/benet hängde inte med. Jag föll , handlöst framåt. Kunde inte ta emot mig. Slog i knät, revbenen och armbågen. Alla blev så klart livrädda. Såg paniken i Emmas ögon. Hörde Malva bli orolig och rädd. Famoo aj aj. 

Tog mig upp och då såg vi att burken med pastasås, jag hade fått hjälp med att få upp, hade farit in i köket och ja, det var pastasås överallt. På riktigt överallt. Röd geggig tomatröra. På väggar skåp, golv ja till och med taket. Galet att det kunde skvätta så mycket. 

Tur att Tilda var här och hjälpte mig styra upp allt. Jag försökte att inte känna efter så mycket men kände mig rejält mörbultad och öm i kroppen. Började göra mer o mer ont i armbågen. Oj! Den var blå och svullen kan man sä. Känns att det är vätska eller en blödning i den för det är som en mjuk böld som blossat upp. Och den är blå ,bucklig och skrapad. Aj!

Alltså, vad är det som händer? Vem vill mig ont? Varför kan jag inte bara få ha det lite lugnt i mitt liv. Få må bra. Inte ha ont nån jävla stans hela tiden. 

Nä men det är väl inte hela världen det här heller. Jag överlever detta med. Men jag tyar snart inte mer. Snälla. Jag orkar inte. 

Gör galet ont i armbågen. Hoppas det lägger sig tills imorgon.  Orkar verkligen inte ringa vc. Då ska jag få en tid. Gå till läkaren. Så måste jag röntgas. Osv osv osv. Nä, jag vill inte. Jag kommer vägra. Då har jag hellre ont. 

Det känns som att nån önskar livet ur mig. Sitter väl där med en vododocka och trycker in nål efter nål. Plågar mig lite mer och lite till, tills jag ger upp helt enkelt. Ja det är inte långt ifrån att dom, han/hon/den/det lyckas. 

Just nu orkar jag inte vara positiv. Orkar inte tänka på att det finns nån som har det värre. För min smärtgräns är snart nådd. Jag har det värre än jag klarar av. 

Men mitt i allt elände fick vi en mysig och trevlig kväll. Alltid nåt positiv. Och den känslan ska jag ta med nu när jag ska sova. 

Jo, en annan positiv sak. Jag har vågat börja bära annat än bara svart. Idag hade jag ett par rosa byxor. Tror aldrig jag haft det innan. Men jag gillade det. Kände mig somrig och fin. Otroligt sköna byxor iaf. Har svarta oxå, såklart hehe. Gillar modellen.