Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

onsdag 23 maj 2018

Trädgård

Nu ska jag bildbomba med vår trädgård. Just nu är den helt magiskt fin. Är helt förälskad. Synd bara att jag inte har uppskattat den innan. I år har jag upptäckt fina blommor och buskar, som funnits där hela tiden vi bott här, som jag inte har tänkt på innan. 

Känns som att jag är mer närvarande i år. Har det med sjukdomen att göra? Att jag har lugnat ner mig mer. Att jag tagit lärdom från mindfulnessen att stanna upp mer o vara i nuet   Att se det vackra runt mig. Eller har det med åldern att göra? 

Jag har liksom aldrig brytt mig om trädgård och blommor. Har alltid älskat att göra det fint runt mig men gröna fingrar har jag aldrig haft. Aldrig tyckt det varit kul att plantera eller fixa med blommor heller. Kanske är för att blommor dör bara jag tittar på dom. Typ. Nu går jag varje dag och tittar på det jag planterat och vårdar det med kärlek. Och inget har dött...än så länge. 

Är glad att jag äntligen lärt mig uppskatta det. Bättre sent än aldrig. 

Sen är jag ingen husmänniska. Det är för stort. För mycket jobb. Fast just nu njuter jag enormt av trädgården. Det är min plats att andas på. Att lulla runt här. Vattna blommor. Plocka och greja lite i min takt.  Min meditation. Det är ungefär det jag orkar med just nu. 




Idag är tinnitusen hemsk. Känns som att den vill driva mig till vanvett. Ska testa mindre kaffe idag. Vet att det blir värre med koffein. Fast just nu känns det inte som att det spelar nån roll vad jag gör. Den är lika hög och ihärdig ändå. 

Men försöker att inte störas av den. Lättare sagt än gjort dock. 

Patric och Malva kommer en stund snart. Då får jag annat att tänka på. 

En vän och jag pratade igår om det här med sociala medier. Det jag skrev om att var och en gör som dom vill med sin egna Insta osv. 

Min vän sa :

-Ja men ibland är ju Insta och fb typ det ensa sociala du har. 

Ja. Precis så! Hur tragiskt det än låter så är det ju ibland mitt enda sällskap. Jag är ju faktiskt väldigt mycket ensam. 

Usch. Det lät sorgligt. Men det är så det är. 

Ha en bra dag. Njut av solen. Värmen. Stanna upp och se det vackra runt dig. 🌸

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar