Nu ligger jag i soffan, i skuggan, på trädäcket.
Min älskade son. För 24 år sedan idag gav jag honom livet. Och han gjorde, från den dagen,mitt liv mer meningsfullt. Han gör livet så mycket roligare. Fina, älskade unge. Jag är så stolt över honom. Han är ödmjuk, omtänksamt, rolig, knasig, smart, driftig. Han är lite glömsk, disträ och en aning förvirrad men man kan ju inte få allt Ha ha. 24 år och ska snart bli tvåbarns pappa. Han är så fin mot lilla Malva. Han har ett bra jobb, är butikschef. Han har ny villa och bil. God ekonomi. Han är gift och har en fantastisk fru. Dom passar perfekt tillsammans. Och han är väldigt go mot sin lillasyster. Kramig och kärleksfull.
Min son ❤️
Jag har inte mått så bra i två dagar. Trött och orkeslös. Nära lipen hela tiden. Lindsdalsdagen ,kalas och fotbollsmatch tog musten ur mig helt. Mycket folk, mycket ljud och surrande. Mycket intryck. Vet ju att det tar på krafterna men blir ändå lika förvånad över HUR trött jag kan bli efteråt. Verkligen helt orkeslös. Orkar inte tänka, känna eller göra nånting.
Igår pratade jag med min läkare på ÖNH om fortsatt sjukskrivning. Pratade med F-kassan. Alltid lika jobbigt. Blir så nervös att det ska vara nåt strul. Men nä , allt flöt på bra. Nu ska jag fokusera på rehab på smärtkliniken i Västervik och på hörselrehabilitering här i Kalmar.
I september ska vi ha ett möte om att starta 25% eller arbetsträna på något helt annat ställe än det jag haft innan. Kommunen har ingen direkt plan för mig ännu. Det bör vara dagtid, regelbundna arbetstider och inte jobba ensam. Jag är ju i grunden anställt som assistent men Humana har tagit över assistansärenden. Jag valde dock att stanna kvar i kommunen. Det pratades något om att ev prova att vara i en skolmatsal. Ja vem vet. Kanske vore något. Tänker på ljudnivån bara. Dock är det ju bara barn,stim och stoj ett par timmar medan det är lunch. Lugnt innan lunch och efter. Fast jag vet inte. Det får bli som det blir sen. Jag kan nästan tänka mig att göra vad som helst när jag kommer tillbaka. Helst av allt hade jag väl egentligen velat göra något där jag får mer utlopp för min kreativa sida.
Men just nu är det fokus på rehab. En dag i taget och jag startar med imorgon. Då blir det en tripp till Västervik. Nästan lite nervös. Känner mig spänd. Men alla säger till mig att det kommer bli bra där. Läkaren som ringde igår sa också att dom flesta som har varit där har bara positiva upplevelser därifrån.
Hon sa också att jag nu dessa månader måste bli bättre på att lyssna på min kropp. Respektera mig själv. Tillåta mig själv ha dåliga dagar men också tillåta mig själv att ha bra dagar. Göra mer av det jag mår bra av när jag orkar.
Inte planera för långt framåt utan mer ta en dag i taget i den mån det går.
Idag har jag som sagt var inte gjort nånting. Tog en liten pw förut men höll på att brinna upp i värmen. Har tänkt ringa tandläkaren flera gånger idag men det har stannat vid tänkt. Min framtand har en spricka och en liten flisa har lossnat. Tjohooo. Det går bra nu. He%*#%*te!!!
Är det nåt jag avskyr så är det just tandläkaren. Ja alltså inte själva tandläkaren men att ligga i den där stolen och gapa medan nån fingrar i min mun. Panik! Misstänker att det lär bli en härlig summa att betala för att laga den förbannade tanden. Men äh, jag som är sjukskriven är ju svinrik. Får väl sälja mig själv på loppis först, eller nåt.
Kom precis in i köket. Emma och hennes kompis har gjort slime.
Har ni städat efter er ropade jag förut. Jaaa svarade dom.
Kommer in i köket nu. Kladdigt på hela köksbordet och det här låg i vasken
Städat efter sig? Jo tjena. No more slime in this house!!!!!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar