Vet inte vad det varit med mig idag. Har haft en konstigt känsla i kroppen hela dagen. Som att jag är nervös eller orolig för något. Är ju förvisso lite nervös inför många saker. Att åka till Västerviks smärtenhet. Att få hörapparat. Men inget är ju nåt som sker just precis nu eller inom dom närmsta dagarna. Har liksom känt mig lite nervig hela dagen. Lite rastlös. Vankat av o fram. Känt hjärtat bulta hårt och snabbt. Hört min egen puls i örat typ. Låter som när man lyssnar på hjärtljud på ett barn i magen. Så blev det även häromdagen när jag var ute och sprang. Låter lite läskigt faktiskt. Och blir ju bara att man känner sig ännu mer stressad.
Men vilken dag det varit. Och jisses så varmt det varit i vår trädgård. Det blir som en kokande gryta. Fläktar ingenting.
Patric och Malva kom och hängde här i flera timmar. Så mysigt. Extra mysigt när Emma kom från skolan också. Älskar tid med mina barn och mitt barnbarn. Vi fyllde vattenballonger och hade lite krig. Malva verkade tycka det var lite synd att förstöra dom fina ballongerna. Och tyckte det var konstigt att man skulle kasta dom på varandra. Hahaha. Sötnos.
I dag fick jag ett paket av en vän. Hon hade köpt salvia som jag ska "rena" hemmet med. Hon tycker att det hänger nåt mörkt över mig och att jag behöver ut med negativ energi. ( Googla Rena hemmet med salvia ) Jag fick även bergskristall som ska "skydda mig" från negativ energi och istället fånga upp positiv energi.
Jag tror väl egentligen inte på "hokus pokus" men har hört många som använder salvia för att rena sitt hem. Och lika väl som man renar sin kropp, kan man ju rena sitt hus. Och ibland undrar jag verkligen om det vilar nån förbannelse över mig eller om nån på riktigt sitter med en vodoo-docka och sticker nålar i den.
Ska bli spännande att testa salvian imorgon. Det kan ju knappast bli sämre.
Är verkligen tacksam över att hon bryr sig och vill hjälpa mig att bli av med det onda och mörka. Jag tror faktiskt jag har nån negativ energi som snurrar runt mig...
Jag har så svårt att tänka positivt nu för tiden. Vågar inte hoppas på att nåt ska gå bra. Vågar knappt vara lycklig och glad för då straffas jag oftast.
Idag var jag i affären. Träffade någon som sa:
-Hur är det med dig nu? Hur mår du efter operationen? Har allt gått bra?
Alltså jag vill så gärna säga att allt har gått bra. Men jag vet inte. Det kanske har gått bra. Svårt att säga än. Grejen är den att även om det har gått bra så MÅR jag inte bra. Vet inte varför jag har så svårt att säga:
Jag mår inte alls bra. Inget är bra nu. Men då får jag kanske följdfrågor och det orkar jag inte riktigt.
Vad ska jag säga då? Jo men jag är ett vrak.
Smärta i ärret. Bränner och svider. Ryckningar i kinden. Bortdomningar i läppen. Ångestattacker. Magtrassel. Har "driver mig till vanvett"-tinnitus. Huvudvärk. Spänd i kroppen. Hjärntrött. Deppig. Låg. Orolig. Stressad. Dålig balans. Dåliga reflexer. Vansinnigt trött.
Visst, titanplattan är borta men det är ändå inte bra. Men vet liksom inte vad jag ska svara när nån frågar hur jag mår. Börjar skruva på mig. Viker undan med blicken.
-Jo men det är som det är. Upp och ner , ner och upp. Avslutar sen med att säga, Det blir nog bra snart och så ett fejkleende på det.
Imorgon ska jag till kuratorn. Har längtat. Behöver prata av mig. Kanske gråta en skvätt.
Först kuratorn. Sen rena huset med salvia. Jag kanske blir som en ny människa till helgen. Healad.
Gonatt. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar